Jag blir varje år lika överraskad när det blir dags att ändra klockan till sommartid. Visst vet jag ju när jag tänker efter att det brukar vara den här tiden på året, men när tiden går så himla snabbt känns det ändå som om det skulle vara hiskeligt tidigt. När man var liten kändes en vecka väldigt lång, en månad var en liten evighet och ett år - ja, så lång tid kunde man inte ens föreställa sig. Nu rusar tiden iväg, man planerar och funderar på vad man ska göra imorgon, nästa vecka, om en månad, om ett år, två år, tio år. Det finns massvis av saker jag vill göra, men som jag helt enkelt inte får att passa någonstans.
Stiliga Garou som Ringaren i Notre Dame. Sången i förra inlägget är alltså från den här teatern i vilken Garou, eller Pierre Garand som han heter på riktigt, spelar Quasimodo. Det var genom den rollen han fick sitt genombrott, men i min värld kom han in först när min franskalärare i gymnasiet spelade L'adieu för oss och sedan dess har jag varit såld. Fullständigt.
Den här sången ger mig gåshud bara jag tänker på den. Nu har jag suttit och lyssnat på den (och några andra Garou-sånger..) i nästan två timmar och fortfarande får den mig att rysa varje gång. Tänk att man kan sjunga så där underbart. Kan inte Garou komma till Finland? Eller vill nån hänga med till Paris på konsert?
Idag for Alex iväg till Helsingfors på Tusofka-musikfestival (eller vad det nu var..), så efter att ha följt henne till tåget och för att inte vara tvungen att gå hem och börja med alla skolarbeten, traskade jag omkring på stan i evigheter - och hittade en massa finheter, men då inte riktigt mina finanser klarar av så mycket inköp fick det mesta bara bli beundrat i affären. Ett par vit-blårandiga ballerinas fick dock följa med hem för de var för söta för att lämnas kvar i butiken..Jag hade sån lust att köpa en massa vår- och sommarkläder när det är så vårigt i luften nu, men kanske det får vänta lite.
Men nu måste jag nog, bara jag ätit, ta itu med de förhatliga skoluppgifterna. Jag vill ju inte. Fast egentligen är det bra så är jag lite ockuperad och lockas kanske inte till att börja bloggläsa. För då kan det hända att jag snubblar över vem som vann Let's Dance och det vill jag ju inte, eftersom jag ska till Anna idag och titta på finalen.
Det blev inte av att gå till Rento igår utan vi for till Petter och Katja istället. Dom har just flyttat ihop och jag hade inte tidigare sett deras lägenhet - och knappt hört henne tala förut, så det var helt kiva. Dock var färden dit lite läskig. När vi klev in innanför ytterdörren möttes vi av en björn (!!). Tydligen var det hippt på den tiden när huset byggdes (här tänkte jag skriva ett årtal men då jag inte har en halv aning om vilket, fick det vara, men gammalt var huset iallafall...) att ha gigantiska betongbjörnar i entrén. Hmm... efter att vi hämtat oss från björnchocken (skvallerpressordvarning..), kom en kille utfarande med en hiskelig fart ur en dörr och sprang så när över oss. Chock nummer 2. Hissen var alldeles en historia för sig. Det kändes som att sitta (där fanns en bänk...)i en bur och bli upphissade av en darrig gorilla. Men P&K:s lägenhet däremot var desto trevligare. Och så hade dom två jättesöta pupusar (kaniner alltså...), men den ena var så blyg så den såg vi knappt skymten av, den andra däremot var lite kaxigare.
Till den här bilden hör musiken i den underbara reklamen här nedan...
Monk var också helt bra, men mycket mindre än jag föreställt mig. Musiken var jättebra. Jag frågade Alex om jag skulle få ta med saxofonisten hem och ha honom att spela för mig lite ibland, men det fick jag inte. Attsingen.
Ikväll blir det utgång för min del. Eller ja, vi ska gå till Rento och hänga en stund först och sen gå till Monk. Hysso-trummisen, som var på Baltic Jazz ifjol, ska tydligen jamma där. Måste ju upplevas. Igen.
Vadå, jag satt inte bakom scenen, det var bara lite trångt i tältet så vi hamnade bakom en hög med bråte. Nu borde jag byta lite kläder och fixa till mig men av någon underlig anledning sitter jag och tittar på Jokerit-Blues...
Jag höll på och koka upp när jag var idag på Wiklunds 3+1 Päivää. Jag hade imorse klätt mig för vintern då det var massvis av snö ute när jag spanade ut genom fönstret. Sju timmar senare var det dock avsevärt mycket varmare. Väldigt mysigt kan jag meddela att prova pjuck efter att ha haft vinterskor på sig i många timmar. Rekommenderas varmt.
Man hinner med mycket på en kväll - jag har just kastat ut en butik och ersatt den med min egen. Eller ja, kanske inte bokstavligt talat, men bildligt. Bokstavligen bildligt. Jag har photoshoppat paint:nettat ut Divaani från dess lokal och klämt in den fiktiva butiken Fennomen på dess ställe. Det blir nog en sjudundrande kampanj av de här. Synd bara att den alldeles strax ska vara färdig och vi bara är halvvägs. Men bilderna blir ju heltjusiga åtminstone (om ingen annan skryter på en, är man väl tvungen att göra det själv..).
Alex påstod att min tillfixade version ser ut som ett K-Market-skyltfönster - och nu ser jag ju att hon för tusan har rätt. Attsingen, jag som var så nöjd med mitt alster..
Äh nu ger jag upp. Det kommer dessutom Kalla Fötter alldeles strax. Och då ska vår stora popcornstestning inledas. Vi tänkte börja med 800 watt i två minuter.
Attans blogg.se som inte fungerat på hela dagen...
Det blev ingen bastukväll i Zanzibar för min del, främst på grund av tidsbrist, men också för att det helt enkelt inte nappade att traska iväg dit i snöyran. Istället har jag nu suttit och pynjat på tre olika grupparbeten, varav inget av dem framskrider överdrivet snabbt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med alla skolarbeten som ska göras nu, min motivation och mitt ork räcker inte ens till hälften. Jag kan inte förstå varför vi har massvis av stora inriktingskurser just nu i den här perioden och endast en under hela nästa skolår. Jag får nippran av den här skolan.
Värst vad besökstatistiken steg när jag skrev ett inlägg med rubriken nakenbilder. Fascinerande. Nu bär det snart av på helkväll med Anna, Carrie, Samantha, Charlotte och Miranda - och våfflor inte att förglömma. Ska bara titta på Emmerdale först. Gud förbjude om jag missade det..
...skulle här vara. Men tyvärr hann vi inte strippa Morris helt och hållet innan det blev dags att åka hem för mig. En stor del av helgen (det vill säga då vi inte var drabbade av speldjävulen...) ägnades åt att plocka hunden. All den tjocka, sträva, långa pälsen lyckades vi avlägsna, men för att han inte skulle skämmas allt för mycket när tjocka släkten (och mega lurviga Pico..) kom på besök lät vi bli att raka bort den luddiga mjuka underullen. Och efter att de packat iväg sig, var tiden för knapp för att vi skulle hinna börja plocka fram trimmaskinen. Söt som socker är han den lilla luddtotten nu - och hälften så stor som han var tidigare.
Shit vad länge sedan det var jag plitade ner någonting här - hela fem dagar! Det blev inte riktigt av att skriva så mycket när Morris var här och på grund av påskfirandet i Dalsbruk blev det ännu mindre bloggat. Främst på grund av att datorn där är långsam som fattigåren. Jag har absolut inte tålamod att sitta och kämpa med den. Påskhelgen gick väldigt lugnt till, vi spelade kort (och Sybarit...) mest hela tiden. Och jag förlorade konstant. Ordspråket Otur i spel, tur i kärlek kan jag meddela att inte alls stämmer.. Åtminstone har inte jag märkt av det ännu.
På måndagen, alltså igår, lämnade min moster och hennes familj Frillesro och hann på vägen hem komma på besök till oss. Det var jätteroligt att se kusinerna, dom växer dock så snabbt att jag inte hinner med. Julia, som just fyllde tolv, är redan flera centimeter längre än jag - och jag tycker inte att jag är speciellt kort med mina 174 centimetrar.
Morris hade drabbats av någon underlig släng av blyghet, och ville absolut inte leka med Robin, som skulle ha haft ork och enegri att leka med honom hur länge som helst, utan satt bara och tryckte i ett hörn och såg förskräckt ut.
Nu bär det alldeles strax iväg hem till Dalsbruk för att fira påsk. Jag hade ursprungligen tänkt fara med en senare buss, men eftersom jag vaknade så tidigt och fick alla mina ärenden (= inhandling avJulias födelsedagspresent + påskägg) uträttade redan på förmiddagen före punttis, kan jag sticka redan nu. Högst antagligen ligger jag lågt på bloggfronten under påskhelgen så - GLAD PÅSK allihopa!
En mycket vacker bild av mig som häxa, som en kompis fixade åt mig, på den tiden då han ännu talade med mig...
Nu efter en horrordag, som började med tandläkarbesök och avslutades med en tyskatimme som pågick ända till klockan halv fem, har jag äntligen PÅSKLOV. Så skönt, speciellt med tanke på hur stressigt det varit de senaste två veckorna. Tidiga, för mig alltså, morgnar alla dagar, inte ens på veckosluten har jag sovit ordentligt. Lilla Morris har också varit ganska duktig på att jaga upp mig tidigt ur sängen. Dock har det varit otroligt roligt att ha honom här. Det var så tomt när jag kom hem för en stund sedan och ingen liten lurvig krabat kom emot mig och hoppade jämfota och överröste mig med blöta pussar.
Just när jag traskade på stan mötte jag någon som såg väldigt bekant ut och jag var på vippen att säga hej när jag insåg att det var BB-Timo...pinsamt... Det skulle ju visseligen inte varit första gången jag skämde ut mig på det där viset...
Jag skulle just ringa och gratta min kusin Julia på 12-årsdagen och höll närapå att få en hjärtattack när Britney Spears började skråla "I love Rock'n'Roll" i örat på mig. Jag som hade förväntat mig det sedvanliga tutandet som hörs när signalerna går fram, blev så chockad att jag smällde på luren. Efter att jag hämtat mig en stund vågade jag slå numret en gång till, den här gången fullt beredd på att jamma med - och headbanga.
Och den attans ungen svarde inte ens. Jag hann ju bli helt yr i huvudet.
Vi var just ut på promenad med Morris ända till Hallisforsen. På vägen dit passerade vi en hundgård var en massa småhundar, däribland en annan schnauzer, sprang omkring och lekte och Morris ville så gärna dit och titta så vi bestämde oss för att gå in. Direkt möttes han av en vit hund som morrade lite åt honom, men vi tänkte nu att det inte säkert var så illa menat. Plötsligt attackerade den jäkeln vår lilla Morris, som blev alldeles skärrad. Efter att de separerats av hundens husse kom de andra hundarna snällt och hälsade på honom och han verkade lite nöjdare. Två sekunder flög den förbannade testosteronstinna skithunden på honom igen. Efter att de återigen åtskilts gick Morris till grinden och såg så ynklig ut. Stackarn. Snabbt repade han sig dock och träffade en massa andra trevliga hundar istället (fast den lilla schnauzerbruden vi träffade först var nog bäst :)). Och på vägen tillbaka hade han nog glömt hela incidenten eftersom han drog mot hundgården igen och skulle nog gladeligen gått dit om han fått.
Igår efter melodifestivalen blev det plötsligt oförhappandes ett besök till Hamburger Börs med pojkarna. Jag tänkte dock inte slippa in pga att åldersgränsen är 22 och jag oturligt nog inte hunnit fylla det ännu, men efter att ha bytt ingång, var portsarn var avsevärt mycket trevligare än den tiukkapipo jag först råkat ut för, kom jag in utan problem. Jag har inte varit på Börsen sedan de byggde om och jag var fullständigt lost där. I och för sig brukar jag ibland förirra mig på Bremer också så egentligen är det inte så konstigt att jag inte riktigt hade stenkoll på var jag befann mig och vart jag skulle ta mig. Börsen var iallafall proppfull med människor - äldre människor, inte bara de vanliga teinina som hänger på Sedus krogar. Uppfriskande :) Eftersom köerna till baren var kilometerslång dansade vi största delen av tiden på ett dansgolv som var fyllt till bristningsgränsen (och som tyvärr också innehöll en och annan tönt som inte riktigt fattat att man inte kan veva hejvilt med armarna och shakea som en dåre när alla har typ två kvadratcentimeter utrymme att förfoga över). Ganska praktiskt att ingenting dricka för då behöver man inte heller köa till toan. Vid valomerkki (vad tusingen heter det på svenska?) började jakten efter narikkan. Och det var verkligen inte det enklaste. När vi väl trott att vi hittat fram, visade sig att det fanns två narikkor i baren och att våra rockar befann sig i den andra. Damn. Det tog säkert en halvtimme att orientera sig ut ur lokalen. Vicke följde på gentlemannvis mig ända hem till grinden, där det stod en bunt virrpannor. De hade placerat en känga mellan grinden för att inte den skulle slå igen, men jag var ju, för att slippa in, tvungen att flytta på den. Det var tydligen förbjudet. Dårfinkar. Väl hemma lite över fyra möttes jag av en överglad liten Schnabu, som hade varit lite orolig när jag varit borta och för att det traskat en massa människor av och an i trappan och väsnats. Tre och en halv timme senare väckte han mig och det var bara att dra brallorna och rocken på och traska ut i friska luften.
Nu ska det alldeles strax tittas på Melodifestivalen, som otroligt nog visas på FST5. Jag som redan hade gett upp hoppet om att jag alls skulle få chansen att engagera mig i den svenska eurovisionsrumban...
Jag har hela dagen förfasat att vi måste lämna tillbaka Morris snart, men när jag just talade med Mamma sa hon att det är helt okej att vi hämtar hem honom först till påsk - vi får alltså ha honom massor av dagar ännu!
Eftersom vi bara hade mat åt honom för den här veckan var jag tvungen att gå och köpa mera, men då hans vanliga sort bara finns i MEGApåse tog jag en annan i en mindre påse. Jag undrade om den nya sorten alls skulle duga, så jag serverade lite "gammal" mat och lite av den nya för att han nu åtminstone skulle äta lite. Omedelbart när jag ställde skålen på golvet mattan (golvet duger inte, det är för slirigt..) dök han över den och började slafsa i sig. När jag kollade om han också ätit de nya knallarna såg det ut så här:
Den skurken hade plockat ut alla de gamla knallarna och bara slukat de nya!
Sweeney Todd var alldeles jäkla sjutusans skitbra. Den överträffade till och med mina höga förväntningar. Jag (och killen brevid Anna..) hade inte riktigt fattat att den var så jättemusikalig som den var - inte mig emot, musical sucker som jag är, men uppenbarligen uppskattade inte den nyssnämnda killen det så himla mycket...
Depp var, som vanligt, fenomenal. Han väljer nog otroliga roller - och lyckas alltid med dem. Och så är han ju så jäkla snygg, hur mycket de än försöker spöka ut honom. Sweeney Todd påminde ganska mycket om filmen Edward Scissorhands (som också är väldigt bra..) - samma mörka kusliga kulisser, samma mäktiga musik, samma sagostämning, samma spretiga svarta kalufs. Den här var dock ännu mörkare, dystrare, råare. Det jag tyckte om var att den var brutal på ett teatraliskt sätt - ingen försökte dölja att blodet som sprutade hejvilt hela tiden inte var något annat än röd målning, ingen försökte få människorna att se mänskliga ut.
Ikväll blir det bio för hela slanten - eller egentligen för halva eftersom det är Superpäivä och biljetterna bara kostar 5 ?. Vi ska titta på Sweeney Todd med underbara Johnny Depp i huvudrollen. Hoppas den är bra för jag har höga förväntningar :)
Stackars lilla hunden måste stanna ensam hemma, eftersom Alexandra också ska bort någonstans...
Morris drar in massvis av sand nu när det är regnväder ute. Smart som jag var kastade jag inte honom i duschen när vi kom in, så nu är hela lägenheten täckt i sand. Värsta ökenfiilisen här.
Idag klarnade vårt detaljhandelsprojekt - att marknadsföra Bianco i högskolorna här i Åbo. Jätteroligt! Vi gav som det som förslag åt Bianco-Siv och som tur nappade hon. Känns extra bra när vi själva kom på idéen och att det faktiskt var någonting hon ville och behövde ha gjort. Skulle ha varit trist om vi bara fnattade omkring där helt i onödan och gjorde något tjafs "bara för att göra någonting".
Igår kväll anlände Morris hit och än så länge har han åtminstone inte drabbats av allt för våldsam hemlängtan... Ikväll ska vi på hembesök - Annas Nicke vill också träffa Morris. Förhoppningsvis upprepas inte förra gångens flopp, då Morris lade bromsen i på halva vägen.
Liten...
...blir stor..
Uppdateringen här blir säkert lite knapphändig, då det är mycket roligare att titta på Morris än glo på datorskärmen.
Nu är jag i Dalsbruk för att hämta Morris till Åbo, eftersom mamma ska till Sjundeå på rekreation och pappa är sjukskriven och bara ska vara hemma och ta hand om sig själv. Vad roligt det ska bli att ha lilla doggen hos oss.
Idag, när jag för en gångs skull hade sovmorgon (jaa, eller åtminstone lite längre tid att sova på morgonen än andra dagar..) vaknade jag redan halv sju - och kunde omöjligen somna om. Och ju mer jag irriterade mig på det, desto svårare blev det. Halv åtta steg jag slutligen upp åt frukost och begav mig ut på länk. Bra övning med morgonlänkar nu inför Morris-besöket. Nu sitter jag här och försöker få tiden att gå tills jag måste fara till skolan. Sählyträningen missar jag idag (och typ alla andra fredagar också, förutom då jag bestämmer mig för att skolka..) för att vi har tyska. Pöh.
Digi-tv är nog det onödigaste påfundet - aldrig funkar det skapligt och bilden har definitivt inte blivit bättre sedan övergången. Nu ska jag alldeles strax titta på Nip/Tuck och är det möjligt? Nej, för bilden och ljudet lever ett eget liv. Argh.
Update: Teven tog åt sig av kritiken och började funka igen (peppar, peppar), vilket betyder att jag kunde titta på Nip/Tuck och framförallt kan se på Kalla Fötter nu. Jei.
Usch vad stressad jag känner mig - tusen läxor, grupparbeten och viktigheter som borde göras. Dessutom går dagarna så förbannat snabbt, jag hinner bara inte med. Nu ska jag ta itu med tyskaläxan, den borde nu åtminstone inte vålla några större bekymmer. Därefter ska jag klura ut vilka alla grupper jag är med i och vad jag ska göra i dem.
Jag sov knappt en blund i natt, jag låg och vände och vred mig än hit än dit. Jag hade så ont i magen att jag knappt kunde andas, så jag steg med jämna mellanrum upp och värmde min lilla fröpåse, som hjälpte lite så länge den var brännhet, i mikron. Vid halv sex tröttnade jag på att ligga och pinas så jag steg upp. Och nu har jag känt mig som en urvriden trasa hela dagen. Extra skojigt var det att vara i skolan, speciellt på finska lektionen (ett gott skratt fick jag ändå när läraren ville stajla med sin svenska och översatte kärsimys till lidelse..). Tyskan på morgonen gick lite bättre, eftersom takten där inte är så hög och jag inte vara tvungen att koncentra mig så mycket, dock tyckte läraren, lädertysken, att jag såg lite uttråkad ut.
Sedan traskade jag och Alexandra på stan - och jag köpte ingenting. Jag hittar ingenting mera som jag vill köpa, i min prisklass vill säga. Hon köpte däremot två par jeans. Det är så länge sedan jag köpte något, så jag knappt kommer ihåg hur man gör mera.
För en tid sedan höjdes vår hyra med några tior. Som den samvetsgranna studerande jag är (och i hopp om att få högre bostadsbidrag..) meddelade jag om detta åt Kela - som tackade mig med att INTE GE NÅGOT BIDRAG ALLS! What? Så kan man väl inte göra, hur är det nu tänkt att jag ska kunna leva, betala min hyra, allt. Man kan ju inte ta bort pengarna från någon som dessutom måste betala mera hyran är förut. Jag borde aldrig ha sagt någonting, i efterhand märkte jag nämligen att höjningen varken gör till eller från till den summa jag fått tidigare. Förhoppningsvis tänker dom betala ut dom förbenade sekinerna åt mig snart, för annars är risken överhängande att dom får en en bitter, förbannade figur på halsen eller en brevbomb på posten...
Argh vad förbittrad jag är.Helsikes byråkratiska skitstatsinstitutioner.
Nu har jag städat kylskåpet och köksskåpen - och läst ut tentboken. Shit pomfrittes (länge sedan jag använde det uttrycket, kanske finns en orsak till det...) vad duktig jag är! Dessutom har jag vattnat mina stackars växter, dock missade jag av någon anledning krukan, den största ännu till, så jag hade mittiallt en halv ocean på golvet och på mina böcker. Inte så duktigt precis, snarare korkat.
Idag inleddes den nya perioden, som verkar bli ganska jobbig och som jag mer än gärna skulle hoppa över. Dessutom var jag till tandläkaren, där min stackars tand blev iborrad utan bedövning, vilket inte var en alltför festlig upplevelse. Till råga på elände måste jag idag ännu läsa till tenten jag har imorgon. Min motivation är -5. Blä.
Jag är så hungrig att jag håller på och gå i bitar, men min mat den bara ligger inne i ugnen och puttrar och tycks aldrig bli färdig. Jag käkar på allvar snart upp tentboken -och det skulle ju vara skandal.
Åtminstone i teorin. Vad som sker i praktiken är högst antagligen något av följande scenarion: Jag fastnar framför teven/börjar läsa skönlitteratur istället/bloggar som en maniac/surfar/glor i taket och rullar tummar/drabbas av städmani.
Dagens låt: Cornelis Vreeswijk - Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind
Nu ska jag alldeles strax traska iväg till Anna för att äta våfflor. Hur det går ihop med min sötsaksstrejk har jag inte riktigt kommit underfund med ännu.. men månne jag inte ska komma på det under kvällen.
När jag och syster Alexandra var i butiken tidigare idag träffade vi på vår gamla modersmåls-/ryskalärare Gäbä från gymnasiet, som tydligen hittat en ny karl åt sig. En riktig ryss med guldtänder och hela rubbet. Jag, som inte precis är en hejare på ryska (men jag tycker ändå att jag är duktig som kan det kyrilliska alfabetet, några ryska ord och som kan sjunga Ya Svoboden med bara en smula modifierad ord), stod som ett frågetecken medan han tittade på mig och snattrade en massa på ryska och avfyrade det ena guldblänkande smajlet efter det andra - och ignorerade fullständigt att både Alex och Gäbä påpekade att jag inte kunde ryska. Senare fick jag förklarat för mig att han sagt att han tyckte att alla finländare är så feta, men att både jag och Alexandra såg ut som kvistar. Alltid trevligt.
Min favvisryss-sång Ya Svoboden av Kipelov. Dock är den här varianten inte alls lika mäktig som den som jag har..
Pust nu har jag putsat och fejat här hemma i flera timmar (okej två för att vara exakt, men det låter mycket häftigare med flera..). Att bara diska tog halva tiden. Jag kan inte förstå varför det alltid blir sådana diskberg fast jag varje gång efter att ha diskat dylika mastodonthögar med disk, svär att jag ska börja diska allting vartefter det används. Vilken kanske funkar finfint i någon dag, tills jag börjar rucka på reglerna och sen - POFF - står jag/vi där igen med diskbänken, bordet och arbetsbänken fullproppad med allehanda koppar, fat och bestick. Det som gör saken värre är att vi har gigantiskt mycket kärl dessutom. Kanske vi borde börja rationalisera lite så att alla bara har ett glas, ett fat och en uppsättning bestick var..?
Efter evighetsdiskningen och köksväggssvabbning började jag, med mina russinhänder, spänna skruvarna i bordet, som knakar oroväckande varje gång man nuddar vid det, och stolarna, som allihop var på väg att säcka ihop. Så nu är det i toppskick igen. Och jag känner mig jäkligt duktig.
Komikern Anna-Lena Brundins(som också skrivit underbara Nej tack, jag åt nyss) bok Det svider lite består av små söta och ibland lite ledsamma historier om längtan, kärlek och barn. Och den är också härlig, väldigt underhållande och lättläst (det tog mig knappt två timmar att plöja igenom den). Den stod verkligen i bjärt kontrast till den förra boken jag läste. Jag tycker om att läsa olika typers böcker, oftast fastnar jag dock för deckare, men det är roligt att ibland läsa såna här söta historier - och bara läsa dem med ett stort leende på läpparna.