Idag har jag suttit evighetsmånga timmar och kämpat med mitt examensarbete, men nu var jag tvungen att ge mig - hjärnan är en enda överhettad klump och jag tror jag gör mera skada än nytta. Det är bara det sista kvar men det känns så fruktansvärt övermäktigt. Allt skiter sig dessutom idag: datorn stärvar typ var femte minut, formuleringarna är klumpigare än jag själv och mitt språk är som bortblåst, innehållsförteckningen, sidnumreringen och page breakarna vill inte alls samarbeta - och så tappade jag till råga på elände ut halva min spagettiportion i diskhon när jag sku hälla ut kokvattnet.

Imorgon ska jag traska iväg till skolan, printa ut skiten (om jag nu mot förmodan hittar en fungerande printer..) läsa igenom, rätta alla klåperier jag förmodligen åstadkommit idag skriva det sista.. Sen ska det vara  färdigt. Imorgon ska mitt evighetsprojekt examensarbete vara färdigt. Sådär! Då var det sagt, då är det ju så gott som gjort, eller...?

Igår var jag på arbetsintervju till ett marknadsföringsföretag i Helsingfors. Intervjun gick jättebra, inga problem. Idag ringde dom därifrån och sa att jag var "ehdottomasti paras" - wuhuuu, tänkte jag - men att dom ändå hade bestämt sig för att välja en annan - kraschlandning - så att inte mitt examensarbete skulle hamna i skymundan. Huh? Om jag har valt att söka arbetet är det väl för att jag anser mig kunna sköta arbetet, det är väl mitt beslut. och varför vill inte dom ha den bästa dom kunde få. Jag bara inte fattar. Men - lucky me - dom sku spara mina kontaktuppgifter ifall att dom i framtiden skulle behöva någon.  

Dagen började redan dåligt när jag steg så sent upp därefter var jag sur på allt och alla (främst på stackars Markus som var helt oskyldig men som råkade vara den enda i närheten som jag kunde rikta min surhet mot...). Sen bestämde jag mig för att vara ordentlig, sluta tjura och fixa mig färdig för att gå först till Nicke och sen vidare på sitz. På vägen till sitzen bestämde sig butterputtan i mig för att hon inte ville gå på sitz utan att hon ville gå hem. Så här sitter jag då ensam för mig själv på fredag och tycker väldigt synd om mig själv.

Finns det någonting härligare än att vakna upp stelfrusen med rinnande näsa och dunkande huvudvärk? I don't think so. Men se, jag tänker inte vara sjuk mera. Jag har hela hösten varit snuvig till och från och nu får det banne mig vara nog. Jag ska ju på jumppa idag också, så det är väl bara att ta finrexinkoppen i vacker hand. 

Blaja.  

Huh, vad jag har snärjt in mig i mitt examensarbete! Jag har massor av saker jag vill skriva om - jag får bara inte någon rätsida på det hela utan trasslar mig längre och längre in i word-of-mouth djungeln. Nu måste jag ta en paus och fundera lite noggrannare på dispositionen, på vad jag vill ha vart. Det är så frustrerande när jag vet exakt (eller njaa, så gott som exakt..) vad jag vill säga, men jag bara råddar ihop alltihop, tills jag har en oigenkännelig sörja av ord. Aaaargh.  

Finns det någonting värre än att vara flunssig när man vill vara up and running? Nu är det enda som är "running" mina ögon och näsa... Jag som skulle ha velat fara till Apollo ikväll och titta/höra på TrrTrrTrr.. det sket ju sig big time när jag knappt orkar släpa mig till badrummet...

Uschiamej, vad synd det är om mig..

I över en timme har jag idag suttit i skolan och försökt printa ut fem dokument på sammanlagt 8 sidor. Efter att först förgäves försökt på två datorer, var den tredje slutligen samarbetsvillig - dock printade den enbart i svartvitt (en - och jo det heter en CV, inte ett... - CV med bild i svartvitt är ju inte så sprittande..)... Efter att ha jagat genom hela skolan för att hitta en datasal som inte skulle vara låst hittade jag slutligen en. Inte nog med att datorn var aplångsam -där fungerade inte printern whatsoever. Jag letade vidare, för att hitta - tadaa - ännu en printer som inte fungerade. Jag är inte ens förvånad, bara fruktansvärt irriterad. Tänk att det ska vara så svårt att få utprintat några ynka papper utan att vara tvungen att ägna timtalen åt projektet.

Nervlugnande musik: Eva Dahlgren - Jag vill ha Dej

Nu när jag äntligen lyckades få ändan ur vagnen och började planera mitt examensarbetesskrivande, visar det sig att skolan - än en gång - sätter käppar i hjulen och kottar i karburatorn för mig - genom att vara stängd hela förbannade tiden. Tydligen ska studerande inte få göra någonting sommartid, åtminstone inte i skolbyggnaden. Vad är det för jäkla system? Jag har massvis av saker jag borde printa, men jag är tydligen tvungen att vänta flera veckor innan jag kan göra det. Paskat paskat paskat.

Dit for den inspisen all världens väg.

Vattnet är avstängt. Det har gått mig fullständigt förbi.. lätt att göra sina morgonsysslor utan en endaste droppe med vatten, dessutom borde jag ju hinna gå i duschen också innan jag sticker iväg till Pargas. Jag hoppas verkligen vattnet kommer tillbaka nu på förmiddagen, kanske jag måste ta mig en tur ner några trappor för att spana om där sku finnas någon information.. Aargh, jag sku inte alls orka med sånt här. Jag vill ju bara kunna tvätta mina händer, dricka en slurk - gå i duschen!

---

Update 12:11: Jei vattnet är tillbaka - jag behöver inte fara iväg som en liten smutsgris!!!

Nu har jag ägna timtal åt att försöka klura ut hur jag ska bära mig åt för att få några uppgifter lösta i SPSS, och hur bra tror ni det gick då? Jo, väldigt väldigt dåligt. Inte en endaste en hel uppgift klarade jag av. Vad duktig jag känner mig...

Eldorado-rispaketens öppningssystem måste nog vara det crappygaste i världen..undrar vilken produktförpackningsingenjör som kommit på att man ska ha den minsta av pipar, så att man får vänta i hundra år innan man lyckats hälla ut så mycket ris man vill ha.

...inhiberad föreläsning. Det har under de senaste veckorna, utan att överdriva, varit mera inhiberade lektioner än genomförda, det säger ganska mycket om engagemanget i min skola. Nog är det märkligt att det ska vara så oerhört svårt för lärarna att lite emellanåt prioritera vår skolgång och istället för att bara anta att alla blir till sig i trasorna över lite ledighet (som att vi inte annars också skulle ha helt tillräckligt med ledig tid..), inse att vi ju faktiskt går miste om värdefull kunskap (hosthost..). Jag kan inte förstå hur de kan få full lön för det där tramset.

Jag fick brev idag från Ellos att min andra gardin överhuvudtaget inte tänker anlända, vilket lämnar mig med en ynka gardin. Vad tusan har dom tänkt att jag ska göra med en gardin.

Tenteländet gick käpprätt åt skogen. Jag fick tentpappren framför mig, bläddrade igenom, såg ut som ett frågetecken, bläddrade igenom en gång till i hopp om att hitta något som såg bekant ut som jag skulle kunna skriva om, hittade ingenting, tittade lite förstulet omkring mig bara för att mötas av en hel bunt frågetecken till. Efter en kvart hade så gott som varendaste en lämna upp tentpappren och lämna klassrummet.

Tenten hade överhuvudtaget ingenting med det jag - eller någon annan - kunde och hade läst om, ingenting med det läraren föreläst om, ingenting som ens hade med ämnet att göra - reklam och media. Ordet media nämndes inte ens en gång. Alla frågor hänvisade till böcker som jag inte ens hade. Man skulle t.ex. skriva om organisationsteoretiska kommunikationbehov enligt, en för mig obekant, Herr Larsson. Lätt som en plätt att dra ut hatten...

Det som irriterar mig mest är att jag verkligen kunde ämnet, dvs. jag kunde det jag trodde man skulle kunna. Jag ägnade massvis av timmar åt att plugga och var fullt övertygad om att tenten skulle gå bra, väldigt bra rent av. Och så gick det så här. Många av de som gick kursen behöver egentligen inte den för sin examen utan gick den för nöjes skull, för mig däremot är den obligatorisk, vilket betyder att jag inte bara kan skippa den och i vilken jag helst också skulle vilja ha ett bra vitsord.

Det var nästan lite komiskt. Vi satt alla efteråt i caféet och hängde med huvudena och undrade hur detta ens var möjligt, men kunde samtidigt inte riktigt låta bli att dra på mun. Det ska bli ytterst intressant att se hur läraren förklarar sig ur det här - att 7/8 av klassen redan lämnat salen efter att en kvart av tenttiden hade gått. Så ska det väl inte riktigt se ut om tenten varit vettig. 

"Är hon på väg ut?" - jag avskyr när folk säger sådant direkt till mig. Vadå hon? Kan man inte säga du? Det låter ju som värsta 1800-tals hövlighetstjafset med hon. Ni som läst typ Kulla-Gulla vet vad jag talar om..

Det finns en tant här på kontoret som väldigt frekvent använder ovanstående konstruktion och varje gång får jag kalla kårar av det. I och för sig får jag kalla kårar av det mesta hon säger, men något måste jag väl få hänga upp mig på extra mycket.  

Vilken horrordag! Vi har hållit på och jobbat stjärten av oss för att få färdigt taxfree-uppgiften tills imorgon - och bara en bråkdel är färdig hittills. Det är en smula irriterande att börja skriva om allt det vi redan skrivit bara för att vi missuppfattat uppgiften lite. När arbetet dessutom ska skrivas på engelska går det ju extra trögt. Aaaaaaaaaaaaaargh, jag har sån lust att bara strunta i det hela och skippa hela skiten, men det kan jag ju inte riktigt göra.

Någon frivillig som vill knåpa ihop 5-10 sidor om taxfreehandelns sortimentspolitik på sverigefärjor och flygplatser (var det nu, observera, inte försiggår någon egentlig taxfreehandel...)?