..:får jag kliva ur ekorrhjulet?:..
Idag ska jag iallafall ta en paus och gå och höra på Åbo filhamormoniska orkester.
..:oooonsdag:..
För min del gick timmen åt att rita, vilket ju också är helt trevligt. Jag borde göra det lite oftare så att min oerhörda talang inte helt rostar.. Varför kunde jag inte få ärva lite mera av mammas målargener?
Ute össnöar det - jag såg ut som en snögubbe när jag klev in i hissen och som en dränkt katt när jag klev ut - men det är så varmt att det säkert snart kommer att övergå i regn. Underbart...
Nu ska jag börja söka praktikplats på allvar = jag ska lista olika företag som jag kan tänka mig att arbeta på och sedan försöker knåpa ihop fina ansökningsbrev till dem. Jag har ingen lust att göra det whatsoever, men det är väl illa tvunget.
..:bestick i lampan - givetvis!:..
Jag kan inte för mitt liv inse pointen; det är ju varken snyggt eller vidare praktiskt. Dock ofantligt skrattretande.
Jag intresserar mig egentligen mest för hur många som verkligen pungat ut 54,90 euro för det där schabraket.
Jag funderar lite på att ta kontakt med JOTEX och fråga - månne de lämnar ut den typens information?
..:jag överlevde:..
Han skrapade bort lite tandsten så att blodet rann och jag var fullständigt övertygad om att tänderna skulle ryka med. Han gjorde det minsann inte med borren, utan jag måste stå ut med den där förbenade järnpinnen. Usch.
Kändes supermysigt att traska iväg hemåt med truten full med blod.
Jag rekommenderar det varmt.
..:brutal väckning:..
Lite senare tittade mamma in på väg till Tammerfors. Ingen ro här inte. Nu har jag extra mycket tid att gruva mig inför tandläkarbesöket. Jiihaa. Precis vad jag behöver.
..:söndag:..
Nu blir det American Idol för hela slanten och därefter måste jag titta på juridikuppgiften så jag ens har en liten aning om vad jag ska säga på semit imorgon.
..:det är konstigt det här med lördagar:..
Nuförtiden ser jag fram emot att bara vara - pynja här hemma, titta på en massa lördagsprogram på teve, läsa långt in på natten, stiga upp på söndag pigg som en lärka och utan dagen-efter-fiilis.
Jag kan inte erinra mig om när jag senast skulle ha varit ut och festat på en lördag. Som studerande är onsdag eller torsdag en normalare festdag. Och det passar mig utmärkt.
..:i'm walking on sunshine:..
..:sol sol sol:..
..:flopp:..
..:hur dum får man bli?:..
Iltasanomat påstår dessutom att hon använt samma preparat som förra gången - finns det ingen gräns för hur korkad man får vara? Har man blivit fast en gång för det, är risken ganska överhängande att man blir det även nästa gång. Oberoende om man byter gren.
B-provet har ännu inte kommit, men jag är nog fullständigt övertygad om att det kommer vara positivt. Vilket säkert största delen av Finlands befolkning också är.
Hoppas hon deporteras till Sibirien.
(bild lånad från Aftonbladet)
..:update:..
Jag har på senaste tiden, det vill säga de två senaste dagarna, inte riktigt haft tid att blogga så nu, när jag om typ en halvtimme ska på sählyträning och inte är färdig för fem penni, tycker jag att det är passligt att uppdatera lite.
På onsdagen hade klassen avskedstillställning i skolan för Philip och Leena som tänker åka iväg till Buenos Aires på utbyte på måndagen och stanna där några månader. Jag är inte det minsta avundsjuk. Klockan sex började festligheterna, det ena festobjektet (=Leena) dök upp ungefär en timme senare, det andra behagade dyka upp 21.55. Till saken hör att vi var tvungna att lämna lokalen kl 22 för att inte utlösa larmet. Att komma i tid hör inte riktigt till Philips starka sidor.
Kvällen fortsatte på baren Cow, där vi spelade lite spel (behöver jag påpeka att jag ägde Kimble-matchen..?) och senare for vi till Onnela och shakeade.
Och jag med min freakmagnet (som dock är lite svagare än min systers, men ändå helt tillräcklig..) lockade till mig några underliga figurer. Det var massvis med utlänningar på stället och jag blev uppbjuden av en kille, Kevin, som dansa skitbra med en massa svängar och snurrar och grejs. Jag hade en smula svårt att hänga med. Efter att vi snurrat runt där en god stund, och jag faktiskt tyckte att jag började lära mig movesen - upptäckte jag att hans kompis videofilmade oss och mina kompisar stod typ dubbelvikta och skrattade. Trevligt.
Nå när jag äntligen lyckades komma loss från Kevin, kom det en annan kille, som hela kvällen dansat som en galning, och ville dansa med mig. Han tilltalades tydligen av mina superproffsiga danssteg, så han tyckte jag nog skulle klara av ett litet lyft. Det gjorde jag inte. Huj jag fick ju traumor för livet.
Jiises vilken utredning. Den som hängde med, räcker upp en hand..
Igår hade vi lilla Joel med föräldrar på besök. Mamma Kika fyllde trettio igår och firade med att gå på stan hela dagen och sedan kom hela familjen upp på te till oss. Jättekiva. Joel har redan hunnit bli dryga två månadar och han var så gullig. Han var jätteglad och skrattade och jollrade nästan hela tiden, tills han blev lite för trött och hungrig och tyckte att det passade bättre att ge hals istället.
Nej nu håller jag på och försenar mig alldeles kapitalt. Shit.
..:vatten i skon:..
Kan det bli bättre?
..:four eyes:.
Såna här är mina glajjor också.
..:mennoniter?:..
Jag såg igår iförrgår (jag började det här inlägget igår, men eftersom internetet trilskades hann jag inte längre än halvvägs..) en mycket intressant dansk dokumentär som handlade om en mennonitkoloni i Paraguay. Mennoniter är en grupp rigida kristna, som lever som på 1600-talet. Det finns ungefär 1,5 miljoner mennoniter i världen, jag hade dock aldrig hört talas om dem tidigare. Amishfolket, som är betydligt kändare, är en utgrening från mennoniterna.
I det här samhället bodde de 18 000 personer, vars vardag styrdes med järnhand av sjutton lärda män. Och det var inte lite deras liv var inrutade. Allt modernt var förbjudet, liksom allt som kan te sig som nöjen; musik, dans, sprit, tobak, bilar. De fick bara hälsa på varandra på torsdag eftermiddag och efter gudstjänsten på söndag - ingen plats för spontanbesök. I kyrkan fanns inga instrument utan de sjöng accapella - ytterst monotont - och under gudstjänsten, som varade i flera timmar, sitter de tysta och stirrar på en osynlig fläck i golvet.
Traktorerna saknade däck för att inte befolkningen skulle förirra sig och åka iväg från kolonin eller - gud förbjude - trivas i traktorkupén. Om de ska färdas någonstans görs det med häst och kärra.
En kvinna hade i över ett års tid haft stora variga sår på sitt ben, men mennoniter uppsöker inte moderna läkare, som enkelt skulle åtgärda problemet, så hennes ben ruttnade istället långsamt bort. Vanligaste dödsorsakerna bland mennoniterna är helt - för oss - vanliga sjukdomar, typ influensa, på grund av denna avsaknad av läkarvård.
De traditionella könsrollerna är väldigt djupt inrotade i det här samhället, mannen är herren i huset, bokstavligt talat. Kvinnor finns till för att föda barn och sköta hushållet. De får aldrig klippa håret och måste alltid bära håret i spända flätor slickade mot huvudet.
Ungdomarna lär sig varken geografi, historia eller andra språk i skolan- allt för att förhindra dem från att se världen utanför. Många gjorde dock lite revolt genom att träffas på kvällar, höra på musik, se på teve, dricka spetsad Coca Cola och prata - och framförallt skratta - tillsammans med paraguayaner som kommit till kolonin.
Trots att de bodde mitt i Sydamerika talade de någon slags tyska/holländska och såg väldigt europeiska ut. Det bidrog ytterligare till deras isolering.
För mig är det ofattbart, fascinerande och samtidigt skrämmande att man i dagens värld ännu kan - och vill - leva på det här sättet. För mig ter det sig lite som någon slags charad, ett rollspel. Att det inte riktigt är verkligt.
..:stureplans snyggaste:..
..:till havs:..
..:ajm bäkk:..
På lördan for vi till Hitis, i full storm och regnslasket vinande kring öronen. Hela dagen regnade det, men vi trotsade rusket och pallrade oss iväg på kaffe - och smaskiga äppelbakelser - till gammelmoster Ulla i byn. Det blev en smula blött. Jag kan dock konstatera att mina nya stövlar håller vatten relativt bra. De blir bara mer och mer omtyckta hela tiden :)
Under natten blåste det så att jag, som sov på vinden, var fullständigt övertygad om att taket skulle flyga iväg och att jag snart skulle ligga där under bar himmel. Som tur uppfylldes inte mina farhågor och när morgonen grydde sken solen in genom fönstret och ute låg havet stilla. Och jag grämde mig över att jag inte fotograferat de häftiga megavågorna medan de ännu rullade in. . .
Lördagförmiddag gick åt till sightseeing och vi visade Hitis byn åt Victor som var där första gången. Solen sken, men vinden var lite kraftigare på den här sidan av ön, så det gällde att hålla i hatten.
Det är så fint ute i skärgården och jag trivs där, men inte skulle jag riktigt vilja - eller klara av att - bo där året runt. Jag är djupt imponerad av fammo, som är 83 år gammal, och som klarar av att bo där ute helt ensam i sitt stora hus och som fixar så gott som allt själv. Hon hugger ved, klipper gräsmattan och är inte rädd för att ta i lite. Jag vill bli som fammo när jag blir stor. Hon är så häftig.
..:ut till skären:..
Strax ska vi alla tre, jag, Alexndra och Victor, bege oss iväg ut till skärgården, först hem till mamma och pappa och i mrogon vidare ännu längre ut i skärgården till fammo. Ska bli jätteroligt att se fammo, då det är så sällan.
Kom just hem från sählyn och är egentligen lite småstressad, ändå sitter jag här och drönar...
..:om en liten stund:..
..:ah, c'est moi:..
Tänk att någon annan än jag också förstått att man kväver nysningar för att spränga av sig skorna.
..:inbrottstjuv?:..
Eftersom jag hade så bråttom imorse var sängen obäddad - vilket händer i princip aldrig - dessutom hänger byket på tork fortfarande lite varstans. (Bland annat mina underkläder som hänger på batteriet bredvid min säng.) Karln satt och pynjade med kabeluttaget bakom min säng, som han dragit ut mitt på golvet. Han riskerade åtminstone inte att drunkna i damm, då jag dammsög för inte så länge sedan. Nu står min säng ännu mitt på golvet, för jag får inte flytta på den utifall att han är tvungen att komma en gång till.
När jag bara såg bakhuvudet av killen misstänkte jag starkt att med min tur är han väl skitsnygg till råga på elände, men det var han inte. Han hade bara ett öga.
Det skulle nog ha satt en hel del myror i huvudet på mig.
..:arg:..
Jag håller på och kokar över av ilska, men som tur kyler de frusna ärterna jag äter ner lite, med påföljden att jag nu har gåshud inte bara av Garou utan även av dem.
Usch vad jag har lust att kasta ner datorn från balkongen, men kanske det inte lönar sig. Borde gå och köpa en sandsäck så jag skulle ha nånting att puckla på.
..:glajjor, garou och gåshud:..
Nu sitter jag och hör på Garou med full bas. Han sjunger så det går kalla kårar längs ryggraden och armarna blir knottriga. Jag är också ganska bra på att sjunga med, trots att jag inte har en aning om vad han sjunger för det mesta, men jag är en hejare på att hitta på egna ord. Jag kan en massa (typ fyra..) ryska sånger också, och av dem förstår jag nog inte ett jota.
Höh, jag tänkte lägga in ett smakprov på Garous underbara raspiga röst, men tuben känner inte för att samarbeta med mig idag, så ni får nöja er med en läcker pahis-Garou-bild istället.
..:designdille och bloggberoende:..
Jag kan liksom inte sluta, snart skiter det väl sig och så ser allt helråddigt ut, men det är väl inte hela världen.
..:dagens lärdom:..
I dagens Emmerdale lärde jag mig varför vissa ägg är bruna och andra vita. Det beror på färgen på hönans örsnibbar (tydligen har hönan sådana..). Vita öronsnibbar - vita ägg, rödbruna öronsnibbar - bruna ägg.
..:72-stegsprogrammet:..
Huh, nu är min tvätturakka över, skönt. Bra träning det här, att trampa här av och an i trappan. 72 steg är vägen upp till tvättstugan och den har jag nu gått ett antal gånger. Vad ska man där motionera när det räcker med att tvätta byke..
Ute regnar det, tack och lov att det inte gör det inne, och det nappar inte alls att traska iväg till Anna för att laga läxor, men det är väl så illa tvunget. Som tur laddade jag just min mp3-spelare med lite ny musik, förhoppningsvis klarar jag med dess hjälp av den långa långa vägen.
Om ganska exakt fem timmar startar Alexandra hem från Izhevsk, men är framme först på torsdag eftermiddag. Söl-tåg. Tänkt att det redan har gått de där fyra (?) månaderna som hon skulle vara där borta vid Ural. Otroligt.
..:tvättstugan's calling:..
Som jag har väntat.
..:praktikplatser och tröga tanter:..
Dagen började med samtalet till den omtalade praktikplatsen, tyvärr floppade det en smula - dom ville nämligen hellre att jag skulle maila, även om det i deras "annons" stod att man antingen skulle ringa eller maila.. Jag får väl börja knåpa ihop ett tjusigt brev om varför just jag skulle vara perfekt för jobbet och varför dom MÅSTE anställa mig...plus att jag prompt vill ha lön. Hmm...hur får man in det på ett galant sätt...?
Därefter skola i kvadrat - så här mycket skola som jag har haft dom senaste dagarna, hade jag inte på hela höstterminen. Det finns ju risk för att jag blir riktigt utarbetad. Under detaljhandelslektionen kläckte vår mycket intelligenta lärare ur sig: "Jag tycker det är patetiskt med kvinnor som inte har råd att köpa smycken". Mhmm, säger du det. För smycken, det är nog det viktigaste, det är det man ska lägga sina sista slantar på.
Efter skolan tänkte jag att jag snabbt går en sväng förbi Instrumentarium här vid hörnet för att beställa en tid hos optiker, som enligt min kära syster skulle vara gratis. Jag trodde det skulle vara kvickt avklarat - fel hade jag, big time. När jag kom in var ingen bakom kassan, kön bestod däremot av fem personer. En annan kund stod och testade brillor med ackomanjemang av en anställd. Flera vitrockade anställda svepte förbi och tittade lite medlidande på oss, men INTE att någon av dem skulle ha segat sig dit för att betjäna, nej nej. Under tiden hann jag hitta ett plakat på vilket det stod att synkontrollen skulle kosta 20 spänn. Gratis my ass, syssy.
Slutligen behagade en tant komma dit, hon sniglade sig fram till kassan och allt hon gjorde gjorde hon så långsamt att om hon skulle ha gjort det långsammare, skulle hon troligen ha somnat emellan. Dessutom glappade hennes löständer, fresh. När det äntligen blev min tur, började jag ju givetvis på svenska, eftersom Alexandra även påstått att de talar svenska där, trög-tanten förstod däremot inte ett jota av vad jag sa. Så jag fick kasta om till finska, med påföljden att jag fick hjärnsläpp när jag skulle säga mitt personsignum. Jiihaa. Jag var tvungen att bokstavera mitt namn tre (3!) gånger innan hon fattade hur det skulle skrivas, så kvistigt är det väl ändå inte? Jag fick nu sen till sist min tid, förhoppningsvis lyckades hon faktiskt införa det i deras system så att jag inte sen står där utan reservering.
Urselt, som Tanja skulle ha sagt.
..:måndagsväntan:..
Jag vill så gärna ha det där jobbet. Jag orkar inte leta med ljus och lykta efter ett annat, har nämligen hört att de flesta praktikplatser och sommarjobben for redan i oktober-november. Vem tusan är ute i så god tid?
Jag mailade förresten min chef från förra sommarjobbet och han sa att jag nog mer än gärna får komma dit och jobba igen, men jag skulle nog helst stanna här i Åbo den här sommaren. Jag har faktiskt aldrig tillbringat mera än några dagar på sommaren här.
..:dilemma:..
Aj aj, hur ska jag riktigt göra?
Fortfarande sitter jag och pynjar med såna här oväsentligheter - och hör på underbara Michael Bublé-låtar - fast jag borde göra något vettigare. Men jag har faktiskt varit duktig och dammsugat.
..:spring style:..
Blev inspirerad av Alexandras layoutförändringsplaner så jag kände att jag också ville ändra lite, våra (ordet betyder göra mera vårlik..) till bloggen och testa om jag klarar av att fixa dit en header själv. Vilket jag uppenbarligen gjorde. Det var inte ens svårt.
(Den egentliga orsaken till förändringarna är att jag borde göra läxor, men i och med att jag sitter och pynjar med det här behöver jag ju inte göra dem. Right?)
..:okonventionella havreflarn:..
..:varför:..
..:the animals went in two by two:..
Jag höjer alltid ljudet ett par snäpp när den här kommer. Den där låten är så mysig. Den är tydligen ursprungligen en traditionell irländsk sång (fast då har den ju andra ord givetvis..), inte konstigt att den är bra då. Månne man kan hitta den att ta ner nånstans...
..:män i svart med mjölk:..
..:kan inte det bli måndag?:..
Den här bilden har egentligen ingenting med texten att göra, men det var den första bilden som dök upp när jag googlade praktik. Passande.
..:tidig start:..
Nu känns det bra att ha stigit lite tidigare upp, men då när väckarklockan ringde kände jag mig nog mest som en död säl. Det var så tungt att stiga upp, jag kan inte förstå, jag som nu alltid varit ganska morgonpigg har plötsligt blivit världens sjusovare. Man går ju miste om så mycket av dagen när man vaknar så sent.
Nu sitter jag här och funderar om det ska bli någon sählyträning idag, Vicke sover ännu så honom kan jag ju inte fråga..Skulle vara trevligt att veta lite i förtid..
..:vår spring kevät printemps primavera:..
Den där tiden på året då snön just smält och gjort marken våt och vattnet gräver djupa rännilar i sanden. Gatorna är fulla med grus som inte ännu sopats upp och tussilagona trängs med hundbajset i vägrenen, fåglar sjunger och havet glittrar.
Vinterstövlarna och -rocken har övergivits och de nätta vårskorna plockats fram, trots att det ännu är litelite för kallt för dem. Det börjar bli varmare, men endast i solen, i skuggan är det fortfarande svinkallt, men det struntar man i och njuter ändå. Folk man möter på gatan ler och ser glada ut. Allt känns så enkelt, ljust och underbart.
De första dagarna av våren är nog bland det bästa som finns, men för att riktigt uppskatta charmen måste man först uppleva den trista, mörka, kalla vintern. Tyvärr är den alldeles för lång.
..:på tevefronten:..
Senare ikväll kommer det iallafall både Friends (med riktiga Joey..) och Kalla Fötter. Eftersom jag sett båda serierna flertalet gånger är jag bombsäker på att de åtminstone levererar kvalitativ underhållning.
..:bibliotek och fjortisblaskor:..
Ursprungligen gick jag dit för att läsa HBL, som av någon anledning inte behagade dyka upp imorse, men inte fanns den där heller, så jag läste en massa andra tidningar istället. Jag råkade bl.a. få tag på en SOLO-tidning - vilket skämt ! Jag blev så irriterad av att läsa den att jag plöjde igenom varenda artikel bara för att förundra mig över brainlessheten. Där fanns till exempel en artikel om tre olika "flickgäng" som hade en girls night out och så hade de dokumenterat vad som hände vid vilken tidpunkt och hur mycket pengar de gjort av med. Hallå, vad är pointen med det? Jag betvivlar att någon finner det överdrivet intressant. Man kan ju fråga sig vem som egentligen är målgruppen för denna blaska. Den hade en väldig teini-vibe över sig. Jag tyckte förr den var relativt bra, men nu - spare me.
..:torsdagströg:..
..:när jag en gång försöker vara flitig:..
Jag, som skulle vara superduktig och börja med det här i god tid och snabbt få det undanstökat, gick på en riktig nit. Som tur ska åbäket endast presenteras muntligt och inte skriftligt. Jag kanske kan gömma mig bakom någon så hon inte ser mig så jag inte behöver svara på nånting.
..:jag är en virrpanna:..
Sedan låg jag vaken i x antal timmar och stirrade i taket och förbannade min dumhet.
..:harvey har myror i brallan:..
Han struttar av och an i klassrummet, putar med läpparna, rullar med tuschen, vinglar till, sätter sig ner, viftar med benen och gestikulerar hejvilt hela tiden. För det mesta gick det ändå att koncentrera sig på det han sa, men efter att lektionen pågått i ungefär en timme blev han behov av nikotin, koffein eller whatever för stort. Han satt på bordskanten, slog armarna om sig själv, pratade helt råddigt och han svängde med det ena benet så man trodde det skulle lossna. Jag trodde nästan han drabbats av någon slags anfall. Det var fullständigt omöjligt att hänga med i anekdoten han försökte berätta. Slutligen gav han upp och sa att han var lite torr i halsen och också var tvungen att gå och fylla på parkeringsmätaren (heter det så?) - yeah right... Därefter var han lite lugnare, men han vankade nog ännu hela tiden omkring i rummet.
Den här kursen hör egentligen inte till min inriktning, men jag tänker nog gå den ändå, den verkar riktigt intressant och kanske det till och med finns en möjlighet att man lär sig något. Om inte annat lite bättre engelska och det är ju lite spännande att se om han i fortsättningen också tänker hålla på som om han hade myror i byxorna.
..:dränkt:..
..:hört den förr?:..
Nedrans nät, nedrans nät
varför fungerar du-u-u ej?
Har jag vart, har jag vart
du-u-u-m mot dig?
(melodi Lille katt)
I klartext - min förbenade internetuppkoppling trilskas.
..:pilutta dig:..
..:fattig frukost:..
När jag klev in i butiken var det första jag såg brödhyllan, som gapade tom. Min första tanke var att dom flyttat på saker och ting där, det är ju ändå ganska länge sen jag var där sist, sedan insåg jag att de nog inte gjort några förändringar, det fanns helt enkelt inget bröd. Det enda som fanns var såna där hårda - dyra - limpor i öppna papperspåsar, men nöden har ingen lag så jag var tvungen att ta en sådan. Jag forsatte inåt i butiken, som var ovanligt full med människor för att vara en söndagkväll. Antagligen en massa studeranden, liksom jag, som var där för att fylla på skafferiet lite inför skolstarten imorgon. Mjölkskåpet var även det ganska tomt, fanns enbart röd mjölk och det vill jag ju inte ha.
Jag, som var så sugen på rostat rågbröd med ett stort glas kall mjölk, fick traska hem med enbart en liten skrumpen limpa under armen.
Update: Den skrumpna limpan var dock väldigt god, men gräsligt svår att skära i skivor.
..:han vann, han vann, han vann, han vann:..
Det såg redan ut som om Morgenstern tänkte sno åt sig segern i backveckan efter ett fint hopp på 135,5 meter, men Janne den gamla räven, gav sig inte utan klämde i med ett hopp på 136 meter i mycket sämre förhållanden och vann hela skiten - både tävlingen och hela turneringen - överlägset! Otroligt. Jag trodde redan, efter förra säsongens svacka, att Ahonen hade gjort sitt, men så fel jag hade. Och tur var väl det. Han är nog en riktig kungsörn, som kommentatorerna också tycker om att kalla honom för.
Nu ska jag skåla i blandsaft, se när Ahonen får sin femte bil och stå upp och sjunga nationalsången. (Jösses vilket leende Ahonen avfyrade på prispallen. )
Kuriosa: Morgis och Schlieris sammanlagda ålder överstiger Ahonens ålder med enbart nio år. Gammal är äldst. Bevisat än en gång.
Vilket råddigt inlägg...
..:förestående hjärtattack:..
Första omgången är hoppad och isäpappa, som kommentatorerna envisas att kalla Ahonen för, är tredje. Morgenstern och
Morgi måste hoppa 10 meter längre än Ahonen för att vinna. Det är nog lite för mycket. Det blir nog blåvit seger i år.
..:vernissagen:..
Det var egentligen två konstnärinnor, men den ena, Aja Ericsson von Weissenberg, var så, hrmf, kufisk så henne fotade vi inte alls... Hennes tavlor tilltalade dessutom inte mej. De såg på något sätt lite ofärdiga ut och lite wannabe-aktiga. Oljemålningar är nog ingenting för mig.
Eva von Weissenbergs akvareller var däremot fina. Speciellt med tanke på att tanten är närmare 100 år gammal, 96 år tror jag hon sa. Under vernissagen presenterades också det första exemplaret av boken om henne som hennes son skrivit. Intressant.
..:söndagsprogrammet:..
Idag kommer förresten den spännande upplösningen av tysk-österrikiska backveckan. Igår i nästsista tävlingen vann Ahonen överlägset och tog cupens totala ledning. Spännande spännande spännande. Hoppas han vinner idag för då blir han inte bara en hel massa euron rikare, utan också den första som vunnit backveckan fem gånger.
..:förtrollad av förtrollad:..
Jag är fullständigt övertygad om att såna här sockersöta, överromantiska filmer är balsam för själen.
Jag är en tönt.
..:vem köper sommarskor mitt i vintern?:..
..:sista dagen:..
... på landet. Imorgon bär det av hem till Åbo igen. Ska bli riktigt skönt och få lite rutin och ordning i livet igen. Det har blivit på tok för mycket slappas nu under dessa tre veckor jag varit ledig.
Mamma kommer med till stan. Vi ska gå på vernissage för Eva von Weissenbergs utställning i ett galleri helt nära mitt hem. Ska bli intressant. Därefter ska vi gå på stan och sen på bio och titta på Enchanted. Tvättäkta tyttöjen päivä med andra ord.
..:jädrans blåstelände:..
Dagens backhoppningstävling i Innsbruck är inhibierad pga för hårda vindar. Jag, som hela dagen sett framemot tävlingen, är förkrossad - det var ju liksom dagens höjdpunkt.
..:solstorm?:..
Det är väldigt vackert när solen får iskristallerna att gnistra och havet att glittra, men det ser man knappt då man är tvungen att gå vinkelgång och ögonen är så fulla med tårar så även om man gick upprätt skulle man ändå inte se något. Kanske jag ändå är tvungen att trotsa herr Nordanvind (hmm, kanske en smula fel väderstreck, men anyway..) och bege mig iväg ut med kameran i högsta hugg och föreviga det hela. Måste bara ta igen mig
..:mig äger ingen:..
Jag tyckte Åsa var världens fulaste namn. Fläskfior med tjocka lår, flätor och breda tänder hette Åsa. Jag ville heta Gabriella, Johanna, Josefina eller något annat ljuvt och flickigt - många bokstäver som markerade att jag betydde något.
Citat från underbara Mig äger ingen av Åsa Lindeberg. Av någon mystisk anledning fick ovanstående parti i boken mig att brista ut i gapskratt. Det har säkert inget med min antagonist lärare Karlsson att skaffa..
Den här boken är sjukt bra och fullständigt omöjlig att sätta ifrån sig när man väl plockat upp den. Den är så positiv, rolig och välskriven - jag tror det är omöjligt att inte tycka om den.
Läs!
..:jag mördas:..
Det positiva är ju att jag åtminstone hinner fira Alexandras 51 årsdag sex dagar tidigare.
| Name | |
| Age | |
| Birth Month | JanuaryFebruaryMarchAprilMayJuneJulyAugustSeptemberOctoberNovemberDecember |
| Die on | April 18, 2033 |
| Die of | Murder |
| You will feel pain | False |
Jag är inte det minsta uttråkad när jag håller på med sånt här tjafs. Inte alls.
..:jag vann:..
Jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas göra mig av med hela min jättepott.
..:nyårsjag:..
..:nyårsaftonen i ett nötskal:..
Det bjöds på förrätt, huvudrätt bestående av älgstroganoff och kaffe och tårta+likör till efterrätt. Till allt detta fick man dessutom såväl öl, cider som vin. Lyxigt. Efter att ha ätit gott och pratat mycket, stegade vi vid tolvslaget ut i den fräna grisskitslukten och blandade upp den med krutröken från fyrverkerierna. Trots att det var väldigt disigt och rent av slaskade lite lyste raketerna upp himlen mycket vackert och vi skålade in det nya året med röd skumpa.
Resten av kvällen kan kort sammanfattas med: mycket prat, dans och skratt, fin live musik, kräks i lavoaren, smarriga såsdippade batongbitar, nya romanser och skjortlös brottning på skinnfällen. Alltså en mycket trevlig kväll!
