..:2012:..

Så här länge har jag inte sovit, sen ja, säkert nångång före jag träffade Markus. Vi vaknade klockan halv tolv, helt virriga efter nästan tolv timmar av sömn. Jag är fortfarande helt dåsig. Usch. Kanske den smaskiga rulltårtan, som Alexandra & henns M hämtade igår, hjälper. Bör undersökas.

Igår var vi med ovannämnda A&M på bio och såg katastroffilmen 2012 som handlar om jordens undergång. Och det var verkligen katastroffilm - katastrofalt dålig. Pompöst überamerikanskt patriotskit med massa specialeffekter är verkligen inte något jag gillar särdeles mycket. "Away we go", som jag och systeryster var och såg på för en tid sen, var riktigt bra. Sånt gillar jag. 2012 fick mig bara att sucka djupt (och vissa andra att skratta hysteriskt; död och förstörelse är ju nog ganska lustigt..) och hoppas att den skulle ta snabbt slut - vilket den inte gjorde, utan den segade på i över två och en halvtimme. Dock måste jag nog erkänna att det emellanåt var lite småspännande så att t.o.m. mitt hjärta slog lite snabbare än vanligt.

Summa summarum: 2012 är nog en film jag gott och väl skulle ha klarat mig utan, men att gå på bio är ändå alltid att gå på bio. Och sällskapet var excellent :)

...:har idéerna tagit slut eller?:..

Visst är det lite absurt när två trailers till två olika filmer som visas efter varandra handlar om exakt samma sak. Jag fattar att idéerna i Hollywood så småningom börjar sina, men det här tar väl ändå priset.

Trailer #1 Inkheart
 
Trailer #2 Bedtime Stories
 

..:var som jag, jag är skitgrym:..

JallaJalla-filmen är så jäkla rolig, jag kan se den miljoner gånger. Nu sitter jag och tittar på den på youtube. Det här klippet nedan, från 2:50 och nån minut framåt, är en av mina absoluta favoriter. Så jäkla romantiskt.



En stor jävla boll, en fet boll av kärlek som man liksom knycklar ihop, såhära, så den blir skitstenhård som jag bara vill kasta in i dig. Det är som om huvudet skulle sprängas, samtidigt som man står på jorden så vill man bara vara kvar, samtidigt är det som en katapult som bara flyger i rymden som en raket så där, man är på väg dit dit dit och sen så - fan jag vet inte vad jag snackar om ens förlåt. Att man skjuter upp sig själv i rymden och man vill bara va där och va i din rymd som en konstig chh-rymdraket som åker omkring. Jag vet inte vad jag snackar om längre. Jag är helt sjuk i huvet.

Jag bara menar att jag är, jag är kär i dig.

..:bio i höstrusket:..

Strax ska vi bege oss ut i rusket (hmm, regnar det månne, ser inte ut så...) för att gå och titta på nyaste Bond-filmen. Det är perfekt att gå på bio på hösten nu när det är så mörkt och trist annars, det är alltid så mysigt i biosalongen. Idag kommer det att vara smockfullt med ÅA-iter där, eftersom de fick biljetterna mycket billigare än normalt.
 
Ha en trevlig kväll! 

..:hepuli:..

Jag duschade Morris för en liten stund sedan och han blev alldeles galen. Jag tror vettet for med ner i rören med smutsvattnet. Det som jag lyckades fånga på film är bara en bråkdel av vad han höll på mig, det här är liksom i slutskedet av hepulin. Han lyckades blöta ner i princip hela min lägenhet, eftersom han rymde när jag skulle torka honom. Nu sitter står han i min famn här vid bordet och tittar ut och morrar åt alla han ser.  Idag är jag tvungen att lämna tillbaka honom, hur ska jag klara mig utan min lilla söpönasse..?


..:the other boleyn girl:..

Igår tittade jag och Anna på filmen The other Boleyn girl som handlar om systrarna Boleyn, Mary och Anne, och kung Henrik VIII och deras euhm affärer. Jag tycker väldigt mycket om den här typens filmer, 1500-tals hovdramer, och den här filmen var inget undantag, även om man fick anstränga sig för att hänga med i svängarna. Intrigerna och förhållandena var mer komplicerade än i Kauniit ja Rohkeat
 
Jag är nog lite fascinerad av allt som rör kungadömen och kungligheter (tror jag är lätt Svensk damtidnings-skadad..). Jag tycker det är otroligt att monarkin som statsskick har kunnat överleva så här länge. I och för sig har ju det förändrats väldigt mycket under åren, som tur, men fortfarande lever principen kvar. Även om makten till största delen förflyttats kvarstår faktum: att en familj, en släkt har en särskiljd ställning över alla andra, utan att egentligen förtjänat det. Det gäller bara att vara född i rätt släkt.

Äh, nu hittar jag inte alls orden på det jag vill säga... Bra film anyway :)

..:sex and the city-filmen:..

Den 17.10 ska jag slå på stort och köpa min första dvd på länge - då släpps nämligen Sex and the City-filmen och jag känner att jag behöver den. I riktigt format.

Min se-fram-emot-på-hösten-lista börjar bli riktigt lång nu.

..:the dark knight:..

Igår var Tarja och jag och tittade på nyaste Batman-filmen the Dark Knight. Jag hade på förhand hört massor om filmen, nästan uteslutande positiva saker. Jag var dock lite tveksam till om denna superhjältefilm skulle falla mig på läppen, men det gjorde den - big time. Den var verkligen bra och spännande hela tiden - och Christian Bale så snygg.. Jag tyckte inte ens att fightscenerna, som ändå var ganska många, blev för utdragna och trista som de ibland blir i dylika filmer. Och Heath Ledgers Joker - alldeles fenomenal. Och precis som Anna sa, det var först när man såg honom där på vita duken som man verkligen förstod att han är död.

..:walk the line:..

Igår var jag till Anna, som jag inte sett på evigheter. Det var så roligt att träffas och prata lite, vi hann också se en film - Walk the Line, som jag velat se hur länge som helst men aldrig riktigt haft chansen. Och filmen var verkligen bra och motsvarade ganska långt mina förväntningar. Dock tycker jag inte Cash's låtar är så väldans bra, jag kan knappt särskilja den ena från den andra då de alla är så lika, men Joaquin Phoenix var fenomenal i sin roll.

Idag ska vi gå och titta på Mamma Mia, som förmodligen är en lite muntrare historia än Walk the Line :)

..:tredje gången gillt:..

Igår såg jag filmen Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain för tredje gången - och äntligen förstod jag: jag fattade verkligen det roliga i denna underfundiga, märkliga film, jag märkte det alla andra uppenbarligen fattade första gången...



Det känns som om en sten fallit från mitt bröst.  

..:da vinci-koden:..

Igår såg vi på filmen the Da Vinci code, som jag velat se ända sedan jag läste boken - och den var faktiskt sevärd. Jättespännande. Och det var så roligt att se platser där jag själv varit. Tänk jag har gått där som de gick i Louvren. Jag fick sån himo att åka till Paris. Genast. Någon som kommer med?

Ganska bra egentligen att det gått så lång tid mellan att jag läste boken och såg filmen, för nu kändes det ändå lite nytt då jag inte kom ihåg alla intrigvändningarna från boken.

Tom Hanks, som spelade professeur (observera det franska uttalet..) Robert Langdon, är nog en skitbra skådespelare, han är så mänsklig på något sätt. Perfekt roll för honom. Överlag tyckte jag rollbesättningen var väldigt lyckad. Massvis av plus för att de verkligen talade det språk dom skulle, till exempel att de franska poliserna talade franska sinsemellan och inte engelska hela tiden. Det händer inte allt för ofta.




Efter dessa nervkittlande äventyr i London och Paris förflyttade vi oss till ett zoo i New York City. Vi såg med andra ord den animerade filmen Madagaskar. Och den var lika rolig som Da Vinci-koden var spännande.
 


RSS 2.0