..:var som jag, jag är skitgrym:..
JallaJalla-filmen är så jäkla rolig, jag kan se den miljoner gånger. Nu sitter jag och tittar på den på youtube. Det här klippet nedan, från 2:50 och nån minut framåt, är en av mina absoluta favoriter. Så jäkla romantiskt.
En stor jävla boll, en fet boll av kärlek som man liksom knycklar ihop, såhära, så den blir skitstenhård som jag bara vill kasta in i dig. Det är som om huvudet skulle sprängas, samtidigt som man står på jorden så vill man bara vara kvar, samtidigt är det som en katapult som bara flyger i rymden som en raket så där, man är på väg dit dit dit och sen så - fan jag vet inte vad jag snackar om ens förlåt. Att man skjuter upp sig själv i rymden och man vill bara va där och va i din rymd som en konstig chh-rymdraket som åker omkring. Jag vet inte vad jag snackar om längre. Jag är helt sjuk i huvet.
Jag bara menar att jag är, jag är kär i dig.
En stor jävla boll, en fet boll av kärlek som man liksom knycklar ihop, såhära, så den blir skitstenhård som jag bara vill kasta in i dig. Det är som om huvudet skulle sprängas, samtidigt som man står på jorden så vill man bara vara kvar, samtidigt är det som en katapult som bara flyger i rymden som en raket så där, man är på väg dit dit dit och sen så - fan jag vet inte vad jag snackar om ens förlåt. Att man skjuter upp sig själv i rymden och man vill bara va där och va i din rymd som en konstig chh-rymdraket som åker omkring. Jag vet inte vad jag snackar om längre. Jag är helt sjuk i huvet.
Jag bara menar att jag är, jag är kär i dig.
..:mol allena:..
M är på sitz och ProSemi-arbetet inhiberat så jag är mol allena här hemma. Konstigt. Det är länge sedan jag bara var hemma helt ensam på en lördagkväll utan några som helst planer. Alla måsten har jag skyfflat längst bak i mitt medvetandet och de dyker bara upp i mina tankar ibland och ger mig litelite dåligt samvete, men snabbt som attan skuffar jag tillbaka dem i mörkret.. Det är så skönt att bara vara. Jag har just badat skumbad i en timme, hört på bra musik, ätit havrekex och bara njutit. Det enda som plågar mig lite är träningsvärken från gårdagens ansträngningar i punttis, men även det har sin positiva sida - jag känner iallfall att jag gjort nånting.
..:så många frågor:..
Efter att igår ha fått grönt ljus för att utföra praktiken först på hösten utan att det påverkar när jag kan ta ut mina papper, har jag idag börjat leta sommarjobb på allvar. Eller njaa, jag har nu sökt till alla dom ställen jag verkligen skulle vilja till, dvs. en drös med klädbutiker i princip, jag borde ju nog skicka ut massvis av ansökningar så jag nu åtminstone skulle få ett napp. Förargligt när det går så dåligt nu för Ovako, annars kunde jag gott och väl varit där i sommar. Igen... Samtidigt skulle jag vilja vara här i Åbo, jag har ju aldrig tidigare varit här hela sommaren, men ingen av mina stjärnor, alltså M och Anna, kommer vara här, så det är ju lite trist..
Kan ingen bara servera mig det perfekta sommarjobbet på ett silverfat?
Kan ingen bara servera mig det perfekta sommarjobbet på ett silverfat?
..:förlorade sekiner:..
Jag fick idag fondrapport från Nordea - mina fonder har sjunkit hela 355,61 i värde - det är ju shit loads med pengar. Förbannade lama. Den knycker ju mina surt förvärvade sekiner (okej, JAG ha väl kanske inte direkt gjort något för de där pengarna, men de är ju ändå mina...
..:eldoradofruitie:..
..:monkey face:..
Det har blivit så sorgsam stämning här på min blogg på sistone så nu är det dags för något roligare - Mamma med en apa på skallen.
Den minen går minsann inte av för hackor.
Den minen går minsann inte av för hackor.
..:den sjuka hundavlen:..
Jag såg just en dokumentär som handlade om den huvudlösa rashundsaveln som pågår i England. Man avlar medvetet fram hundar med genetiska defekter eftersom Kennelklubben definierat dem som standard. Detta enbart på kosmetiska grunder. Till exempel rasen Rhodesian Ridgeback, som är känd för sin "ridge" drabbas ofta av en livshotande sjukdom enbart på grund av hårkammen på ryggen, medan Ridgeback-valpar som föds utan "ridgen", och som alltså är fullständigt friska, avlivas eller steriliseras för att de inte ska kunna fortplanta sig eftersom det enligt uppfödarna anses vara ett rasstandardsfel.
Flera höga höns inom den anrika Kennelklubben (alla feta, gamla, inskränkta gubbar..), hundutställare och uppfödare intervjuades och alla försvarade de sina ageranden och såg inga som helst fel i vad de höll på med, utan menade däremot att de förbättrar raserna. Att de dessutom har mage att påstå att raserna inte förändrats så mycket efter åratal av aktiv avel, trots tydliga bildbevis, är bara för tjockt. Att hundar knappt hålls på sina deformerade ben, att de med nöd och näppe kan andas och måste sitta på isblock för att inte överhettas, att benen är så korta att magen släpar i marken och huden så lös att hudvecken blir infekterade, spelar absolut ingen roll så länge hunden fyller rasstandarden och vinner priser på utställningar. Sjuka hundar är många gånger de som kammar hem flest priser. Hur kan man leva i sån total förnekelse och inte se hur snedvriden hela industrin är?
Det var fruktansvärt att se, speciellt då en av mina favoritraser, Cavalier King Charles spanieln, är speciellt utsatt och lider av diverse olika genetiska sjukdomar som ett resultat av en alldeles för liten genbank och inavel i flera led. Flera av hundarna lider av den förskräckliga hjärnsjukdomen Syringomyelia, som innebär att skallen är för liten för hjärnan, vilket leder till att hunden lever med ständig smärta. Hjärtsjukdomar visste jag att var vanliga inom rasen eftersom Oliver också led av det, men enligt en veterinär som uttalade sig i dokumentären får varje Cavalier hjärtproblem förr eller senare och att rasen så gott som sjunger på sista versen.
Jag har aldrig tyckt om hundutställningar och alltid ansett att en hund, så länge den mår bra, duger precis sådan som den är. Jag struntar blankt i om nosen är för lång, färgen "fel" eller om svansen bärs i fel vinkel. Hundar lider i tystnad, de är lojala och många gånger alldeles för godtrogna för sitt eget bästa. Som tur finns det människor som för deras talan och är beredda på att kämpa för att ge dem ett bättre, friskare liv.
De finaste hundarna är ofta de man ser hemma hos folk, inte i hundboken eller på utställningen, de hundar som älskas för de de är och inte för de priser de vinner.
Flera höga höns inom den anrika Kennelklubben (alla feta, gamla, inskränkta gubbar..), hundutställare och uppfödare intervjuades och alla försvarade de sina ageranden och såg inga som helst fel i vad de höll på med, utan menade däremot att de förbättrar raserna. Att de dessutom har mage att påstå att raserna inte förändrats så mycket efter åratal av aktiv avel, trots tydliga bildbevis, är bara för tjockt. Att hundar knappt hålls på sina deformerade ben, att de med nöd och näppe kan andas och måste sitta på isblock för att inte överhettas, att benen är så korta att magen släpar i marken och huden så lös att hudvecken blir infekterade, spelar absolut ingen roll så länge hunden fyller rasstandarden och vinner priser på utställningar. Sjuka hundar är många gånger de som kammar hem flest priser. Hur kan man leva i sån total förnekelse och inte se hur snedvriden hela industrin är?
Det var fruktansvärt att se, speciellt då en av mina favoritraser, Cavalier King Charles spanieln, är speciellt utsatt och lider av diverse olika genetiska sjukdomar som ett resultat av en alldeles för liten genbank och inavel i flera led. Flera av hundarna lider av den förskräckliga hjärnsjukdomen Syringomyelia, som innebär att skallen är för liten för hjärnan, vilket leder till att hunden lever med ständig smärta. Hjärtsjukdomar visste jag att var vanliga inom rasen eftersom Oliver också led av det, men enligt en veterinär som uttalade sig i dokumentären får varje Cavalier hjärtproblem förr eller senare och att rasen så gott som sjunger på sista versen.
Jag har aldrig tyckt om hundutställningar och alltid ansett att en hund, så länge den mår bra, duger precis sådan som den är. Jag struntar blankt i om nosen är för lång, färgen "fel" eller om svansen bärs i fel vinkel. Hundar lider i tystnad, de är lojala och många gånger alldeles för godtrogna för sitt eget bästa. Som tur finns det människor som för deras talan och är beredda på att kämpa för att ge dem ett bättre, friskare liv.
De finaste hundarna är ofta de man ser hemma hos folk, inte i hundboken eller på utställningen, de hundar som älskas för de de är och inte för de priser de vinner.
..:han luktar petrus:..
Igår kom jag hem från ett veckoslut i huvudstaden. Vi firade Momi som fyllde 85 år igår med tårtor, paket och blommor. Hon blev givetvis sur för att alla "slösat så mycket pengar på en gammal gumma" (fast innerst inne var hon nog ändå glad för uppmärksamheten hon fick, hon är alltid bara så anspråkslös söta Momi..).
På lördagen var jag och Mamma och hälsade på Moffa, som först inte kände igen oss men sen blev glad för vår ankomst, trots att han fortfarande inte riktigt hade på det klara vad vi hette. Jag blev omdöpt väldigt många gånger.. Det är roligt att se Moffa, samtidigt som det är oerhört tungt. Tänk att en sjukdom kan ändra en person så totalt. Det är hemskt att se och det gör mig så otroligt ledsen. Jag saknar min Moffa, han som jag och systeryster tillbringade så många härliga somrar med på Frillesro, stora starka Moffa som kunde så mycket, som lät mig vinna i klöver sjua bara för att jag var minst, som var den händigaste jag kände, som berättade lustiga historier och som alltid fick skrapa grötkastrullen.
På lördagen var jag och Mamma och hälsade på Moffa, som först inte kände igen oss men sen blev glad för vår ankomst, trots att han fortfarande inte riktigt hade på det klara vad vi hette. Jag blev omdöpt väldigt många gånger.. Det är roligt att se Moffa, samtidigt som det är oerhört tungt. Tänk att en sjukdom kan ändra en person så totalt. Det är hemskt att se och det gör mig så otroligt ledsen. Jag saknar min Moffa, han som jag och systeryster tillbringade så många härliga somrar med på Frillesro, stora starka Moffa som kunde så mycket, som lät mig vinna i klöver sjua bara för att jag var minst, som var den händigaste jag kände, som berättade lustiga historier och som alltid fick skrapa grötkastrullen.
..:Momi 85 år:..
Idag, om typ en halvtimme, far jag iväg till Helsingfors för att fira Momis 85-årsdag. Förhoppningsvis hinner jag också och hälsa på Moffa, det är länge sedan jag var där senast.
Nu ska jag packa min Paussi-kex i bagen så jag har någonting att knapra på i bussen.
Nu ska jag packa min Paussi-kex i bagen så jag har någonting att knapra på i bussen.
..:burr burr:..
Jag borde börja gå med vantar på mig inne, mina händer är som isklumpar, ljusblåa dessutom Jag kan ju knappast stå med händerna ovanför en het spisplatta hela dagen. Det är ju rena rama energislöseriet (min energi alltså, vem orkar nu stå så himla länge..?).
..:sakta och osäkert:..
Efter att med möda ha plitat ner 16 rader på ProSemit kände jag att det var hög tid att ta en liten paus, gå ut, få lite frisk luft - och framför allt gå till butiken och köpa lite energi. Det behövdes verkligen, eftersom jag måste få min del av arbetet klart idag.
Nu ska jag med friska tag fortsätta skrivandet, jag ska bara äta några kex först..
Ps. Det är MASSVIS med snö ute, mysigt. Alla ser så glada ut, tänk vad lite snö kan göra. Vad som fick mig att le ännu bredare var två gubbar som hade snöbollskrig, eller nja den ena stod på marken och bombarderade den andra som stod på en ställning tre meter upp i luften helt försvarslös.
Nu ska jag med friska tag fortsätta skrivandet, jag ska bara äta några kex först..
Ps. Det är MASSVIS med snö ute, mysigt. Alla ser så glada ut, tänk vad lite snö kan göra. Vad som fick mig att le ännu bredare var två gubbar som hade snöbollskrig, eller nja den ena stod på marken och bombarderade den andra som stod på en ställning tre meter upp i luften helt försvarslös.
..:dagens klåp:..
Det ringde på dörren för en stund sedan och utanför stod två Jehovas Vittnen som ville dela med sig av sitt fina budskap, berätta om livets mening, det vanliga dravlet ni vet. Jag hade inte riktigt lust att höra på så jag drog vakiolögnen - jag kan bara svenska. Sekunden senare insåg jag att musiken i bakgrunden - finsk jazz av Emma Salokoski - kanske möjligen avslöjade min lögn en smula..
Lite pinsamt, men förhoppningsvis upptäckte tanterna ingenting. För det är hemskt viktigt att Guds budbärare inte vet att jag är en rutten lögnhals. Ananrs blir jag ju minsann inte räddad när jorden går under.
..:the animals went in two by two:..
"Hyr nu ut min lägenhet i andra hand till en lugn och skötsam person lr par som är djur o rökfria samt har ordnad ekonomi, referens är ett plus. Uthyres from 1/2-09 och i första hand fram till sommaren men ev längre."
Jag ser framför mig när herr och fru Giraff - med ytterst välordnad ekonomi - flyttar in i lägenheten mitt i innerstan. Jag skrattade så tårarna rann när jag såg det här, oh so funny.. (Jag borde verkligen investera i ett förkläde med en ögontorkarnäsduksficka..)
Man kan inte annat än älska svenskarnas evinnerliga särskrivningar, de har gett mig oerhört många goda skratt..
Hittat på Blocket.se
Jag ser framför mig när herr och fru Giraff - med ytterst välordnad ekonomi - flyttar in i lägenheten mitt i innerstan. Jag skrattade så tårarna rann när jag såg det här, oh so funny.. (Jag borde verkligen investera i ett förkläde med en ögontorkarnäsduksficka..)
Man kan inte annat än älska svenskarnas evinnerliga särskrivningar, de har gett mig oerhört många goda skratt..
..:rekommendation:..
Att äta samtidigt som man tittar på CSI rekommenderas inte, om man inte vill tappa matlusten förstås...
..:uppryckning:..
Om mindre än en månad ska ProSemit vara inlämnat, det börjar nog bli dags för en allvarlig uppryckning. Vi har hittills inte skrivit nästan någonting alls - det är bara så jäkla svårt att hitta orden.
..:ödets makter:..
Idag när jag kom hem från skolan hade jag världens bloggiver - efter flera veckors svacka kände jag att jag äntligen hade lust att logga in på bloggen och skriva något. Men när jag slog på datorn, funkade inte nätet - och min bloggiver var plötsligt putsväck och ersattes istället av en städfrenesi jag inte sett maken till på länge. Dock avtog den också efter att jag jynsat hela mitt badrumsskåp och röjt upp bland mitt krimskrams som jag borde ha gjort för flera månader sedan..
Men jag är tillbaka på banan nu, så så länge nätet funkar kommer även mitt bloggeri hålla i sig. Promise.
Men jag är tillbaka på banan nu, så så länge nätet funkar kommer även mitt bloggeri hålla i sig. Promise.
..:puuust:..
Det märktes verkligen att det var evigheter sedan jag senast var till punttis, shit vad tungt allt var. Det är ju som att börja om från noll nu. Dämit.
..:det var på tiden:..
Inlägget jag skrev igår publicerade först idag, jag är nästan imponerad av hur snabbt det gick..
Idag är det Punttis som gäller. Jag och Anna ska ta oss i kragen och släpa oss dit igen efter att ha noggrannt övervägt det i fleraveckor månader.. Det ska bli så skönt att börja puntta igen, jag kan inte förstå varför vi inte fick ändan ur vagnen på hösten.
Idag är det Punttis som gäller. Jag och Anna ska ta oss i kragen och släpa oss dit igen efter att ha noggrannt övervägt det i flera
..:helgen:..
Mamma och Pappa har varit här hela veckoslutet eftersom de skulle på teater på lördagen. Fjolfjolårets juklapp..snabba ryck är inte riktigt deras melodi... De hade givetvis Morris med sig och - mammas nya fina systemkamera (vitsi den väckte ett gigantisk habegär hos mig. Ojoj om jag bara fick en likadan..). Så jag var fullt sysselsatt med att leka med doggen och fotografera. Här är helt tyst och trist nu när de alla fyra lämnat mig.
..:vart for minusgraderna?:..
Det märks minsann att jullovet är över - plusgrader ute, snön smälter bort och det är allmänt grått och trist - och jag ska iväg till skolan om en stund. Skönt med lite ordning och reda i livet igen; tidig väckning alla morgnar, sysselsatt med skolarbeten dygnet runt, föreläsningar varje dag - men hej vänta nu lite - inte är det så det fungerar i min skola. Nope, slappandet fortsätter. Big time. Framöver kommer jag ha på sin höjd två lektioner i veckan. Ou jee...
..:fullt ös, medvetslös:..
Ikväll ska vi på M:s kompis avskedssitz på MK. Nu gäller det bara att hitta några vettiga paltor att ha på sig. Alltid samma problem, vitsi jag skulle behöva en ny garderob, det finns ju ingenting i min..
Den här sången spelar i mitt huvud hela tiden: Maria Mena - All this time.
..:har ju glömt att visa:..
..mina supersöta apor som har rest till mig hela vägen från Thailand. Är dom inte för coola? Och dom passar ju så himla bra in här hos mig: jag ser inget, hör inget, säger inget ont.
Tack Anna ♥
..:snygg vurpa:..
Idag när vi i allsköns ro kom traskande längs med Köpmansgatan på väg till bibban, kom det en gubbe störtande runt knuten. Han slirade, halkade och stapplade, varpå baskern han hade på skallen flög av och i ett desperat försök att fånga den gjorde han en piruett och tappade slutligen sin portfölj. Otroligt nog hölls han dock på fötter, imponerande. Jag höll dock på att gå sönder av skratt, det såg nästan roligare ut än systerysters julvurpa (som jag i och för sig bara såg resultatet av, men som ändå var ofantligt hilariöst..). Jag satt och skrattade för mig själv länge efter när jag satt i bibban och väntade på att M skulle få sitt bibbakort. Folk måste ha undrat om jag inte hade en skruv lös.
Fortfarande när jag tänker tillbaka på incidenten börjar det ofrivilligt rycka i mina mungipor. Oh so funny.
..:how did this happen?:..
Det har flyttat in en kaffekokare i mitt lilla krypin, det hade man då aldrig trott..
Dessutom är det massvis av minusgrader ute, härligt. Jag och M var ute och solskenspromenerade, men somliga hade inte riktigt klätt på sig ordentligt så vi kunde inte gå så långt som jag hade velat..
Dessutom är det massvis av minusgrader ute, härligt. Jag och M var ute och solskenspromenerade, men somliga hade inte riktigt klätt på sig ordentligt så vi kunde inte gå så långt som jag hade velat..
..:argh:..
Eldorado-rispaketens öppningssystem måste nog vara det crappygaste i världen..undrar vilken produktförpackningsingenjör som kommit på att man ska ha den minsta av pipar, så att man får vänta i hundra år innan man lyckats hälla ut så mycket ris man vill ha.
..:o1o1o9:..
Nu är den första dagen av det nya året så gott som över, och jag steg upp för inte så länge sedan. Trevligt med nyårsdagar då det visas massvis av filmer på teve så man bara kan ligga och drischa hela dagen...
Gårdagen var väldigt kiva - god mat, snärtiga fyrverkerier, trevligt sällskap - och livemusik. Underbart.
Nu ska jag fortsätta mitt slöande, det kommer ju för tusingen Simpsons och därefter House. Jag ska nog ta itu med mitt bloggande, sen...jag är fortfarande på 2008-tid nu..
