Jag var så tvärsäker på att matchen skulle gå så bra och det gjorde den - under den första perioden, sedan spårade det hela ut och liknade snarare en dålig fars än något annat.

Lejonen inledde matchen med att pressa på som bara den, de bombarderade jenkki-målvakten med massvis av skott - inte ett enda slank in. I början av andra perioden lyckades lejonen äntligen sätta pucken bakom målvakten. Därefter hände det som inte fick hända - de onödiga utvisningarna började hagla över lejonen och på fyra minuter var jenkkina jämsides och förbi. 3-1. Bittert. Hoppets låga tändes på nytt när Hyvönen lyckades näta, men det sista målet ville på inga vis komma och när perioden var slut stod lejonen - och jag - och hängde med huvudena.

Där fick den VM-resan ett abrupt slut. Det är tydligen inte meningen att Finland ska lyckas vinna VM-guld utan vi kommer få leva i det oändliga på vinsten 1995. Och det är minsann pinsamt.  

Landskampen var, som förväntat, otroligt rolig och framför allt spännande. De finska herrarna drog, även i år, det längsta strået, medan damerna tyvärr förlorade mot de svenska damerna.

Vi, Alexandra och jag alltså, hade sjukt roligt, varför kan inte du, systeryster, stanna i Finland lite längre eller inte alls fara iväg nånstans..? Ingen annan fattar ju alla våra insidejuttun och kassa skämt - ingen kan ju ens sjunga med i smurfsångerna. Vem ska jag skratta åt entummade gubben och farbron med vita pupillen med, eller tanten med clownhåret och vem vet hur söt lilla popcornstiggar-Otto var, om inte du? Det är bara du som fattar varför jag blev tjurig när mina män inte kom och vinkade åt mig, du som får tjata om att Jonas Hamm vann i flera dagar efteråt, utan att det går mig på nerverna (okej nu friserade jag visst sanningen lite, det är nog lite iriterande..), bara du som inte tycker det är töntigt att smygfota superstora finska sportstjärnor och som anser att det faktum att O-P skakade hand med en bunt med småungar är det häftigaste någonsin.. Vitsi den här listan kan göras evighetslång... 

Baby-åsnan, förlåt hinderlöparen Jukka Keskisalo har lyckats skaffa sig lårkaka (ällö-ord) i båda benen när han fastnade med spikskon i underlaget och störtade in i ett hinder och Robert Häggbloms vad krampar. Det är inte lätt. Förhoppningsvis kan dom båda tävla ändå och ännu mera förhoppningsvis skadar sig ingen annan (ta i trä!). Nu är det bara två dagar tills friidrotten börjar. Då ni - då ska det bli some serious teve-tittning and hejning.

Idag lyckades jag sega ut min arbetsbörda så här länge, en timme måste jag ännu sitta här  - vitsi det är tråkigt att ha ingenting att göra. Dessutom kommer det bara tennis nu på radion och tennis är inte riktigt min gren. Förutom när Jarkko Nieminen spelar, då är det intressantare, men han föll ju ut igår, mot än sämre rankad svensk - kan det bli värre...?

(Bild lånad från HBL)
Inte konstigt att det gick dåligt för Nieminen om hans racket såg ut så där...