Finns det ett endaste nagellack i hela världen som verkligen torkar på en minut? Jag har då minsann inte hittat något sådant förutom Lumenes genomskinliga (iofs kanske det inte heller torkar så snabbt, men man ser ju inte skråmorna när lacket liksom inte själv heller syns..). En halvtimme är närmare sanningen, men det låter kanske inte lika attraktivt.. Nu är ju hela min tidsplan helt uppåt väggarna, men månne inte jag ska hinna till partyt ändå. Ska bli så roligt att fara ut och svänga de lurviga lite.. länge sedan sist..

Om förra helgen var ett riktigt skäriveckoslut, var det här ett stadsveckoslut av rang. Tre dagar av Stockholms hets suger musten även ur den segaste. Jätteroligt hade vi, tiden gick dock alldeles för fort och fötterna blev alldeles för trötta. Anna och Nickes lägenhet, som låg granne med Globen - "den är ju så rund" - var superfin och fick min jag-tycker-inte-alls-om-min-lägenhet-och vill-flytta-så-fort-som-möjligt-fiilis att stiga till taket.

Vi anlände till Stockholm tidigt på fredagmorgon och efter lite frukost och en stunds vilande var vi tillräckligt pigga för att ta oss till Barkarby Quality Outlet. Halva dagen tillbringades där och vi var bara "hem" och vända innan vi tog oss an Globens shoppingcenter. Utanför Globen bongade vi till och med lite kändisar: Sven Melander och Hasse Aro, som var där för Kristallen-galan.

Fredagskvällen trodde jag skulle tillbringas i lugn och ro framför teven, men tji fick jag - och en födelsedagsprisang: Anna hade fixat biljetter till Stockholm Comedy Festival där bl.a. underbara Glansiga Johan uppträdde! Som om inte detta var nog ingick det också i gåvan en sightseeingtur Under Stockholms Broar och Morris-peppar- och saltkar. Too much.


Det här är så jäkla roligt. Jag viker mig dubbel varje gång.

Stand Up:en var skitbra. Även om Glans förstås var bäst, i en klass för sig, var även de andra (Soran Ismail, Jessica Kirson och Jason Andors) riktigt bra och vi förlängde nog våra liv med åtskilliga år under den kvällen.

På lördagen styrde vi stegen mot först mot Gamla Stan och sedan Centrum och fyllde våra påsar medan vi tömde våra plånböcker. Allt är så jäkla mycket billigare i Sverige än i Finland och efter en köpfri sommar, är mitt habegär större än störst. På kvällen åt vi middag på en mysig liten italiensk resaturang i Gamla Stan med väldigt god pasta och avslutade kvällen med en drink på TGI Friday's.

Söndagen började med sightseeingturen Under Stockholms Broar, en tvåtimmars båtfärd som bl.a. inkluderade två slussar. Från att aldrig varit i en sluss har jag nu åkt genom tre hela inom loppet av en dryg vecka. Intresseklubben antecknar. Turen var väldigt intressant, trots japaner med myror i byxorna och illaluktande ryssar. Varmt var det också i båten fast det var en kall och mulen dag i övrigt. Vi hann även med lite mera shopping, lunch och fika (hata ordet..) dock inte på Vetekatten som vi velat, eftersom det var stängt.. Dagen gick dock alldels för fort och snart var det dags att bege sig till båten hemåt.

Igår var ju min mamma här och vi gick på stan tills min stackars om-den-inte-blir-bättre-snart-amputeras-den-häl var nära att möta sitt öde. Mamma köpt inte mindre än tre par skor åt sig, mitt saldo var en sketen hårproduktsflaska (ps. på Wiklunds säljer dom TRESemmés hårvårdsserie - 8,90 för en 900 ml flaska - billigt och uppenbarligen också bra enligt vad jag har hört..). Mamma, den skurken, sticker förresten iväg till Milano i övermorgon, själv far jag till Pargas (skulle det nu helst vara Parga..) - inte alls orättvist..

Anyways, efter att Mamma hoppat på bussen hemåt, träffade jag Josefin i Bremer för att prata bort några timmar - och äta kakor :) Hon tog deras bautagoda cheesecake, själv tog jag en chokladbrownie, som jag förväntade mig - givetvis - att skulle se ut som en brownie, alltså typ som en fluffig mockaruta, men det visade sig vara en oerhört kompakt chokladkaka, i stil med kladdkaka, som bara smalt i munnen. A piece of heaven. Mums. Om ni har vägarna förbi Bremer - testa! Vi var dock inga riktiga bloggare eftersom vi inte fotade bakverken innan vi smällde dem i oss...
 
Nu är det nog dags att sätta stopp för detta råddiga, fjantiga inlägg innan jag helt skriver ner mig i fån-bloggar-påsan..

Jag har så fullt upp dagarna i ända att jag inte hinner blogga = dagens största lögn. Sanningen är att jag helt enkelt inte har någonting att blogga om eftersom mina dagar är så fruktansvärt tråkiga. Jag avlider på riktigt om jag inte får något jobb den här sommaren (jag har ju ännu inte hört något från IKEA. Är dock ganska övertygad om att jag inte fick något jobb där..). Jag har ingen självdisciplin som skulle få mig att göra vettiga saker när jag är ledig. Istället tittar jag på Heartbeat och TopModel på teve tills de kommer skräpserier ut ur öronen på mig. 

Som tur har jag ändå min cykel nu - my saviour. Igår var jag - och min cykel - och hälsade på Josefin - och hennes goda kladdkaka - i den nya lägenhet, som är bautafin. Jag fick sån flytthimo, jag vill också ha en ny fancy lägenhet och inte bo kvar här i mitt lilla råtthål. Dessutom var området jättekiva, jag fick nästan lust att flytta bort från kärncentrum och bo ute på vischan..

Igår var en riktig avskedens dag:
Först på morgonen for Markus iväg på repövning och kommer tillbaka först nästa veckas lördag... :( Och senare på dagen var jag till Anna och hjälpte henne packa ihop alla hennes miljoner karotter, knivar och pyttsar, eftersom hon, den petturin, tänker flytta iväg till Stockholm - och stanna där åtminstone ett år.. Det är väl inte helt rättvist: inte nog med att hon lämnar mig hit i Finland alldeles vind för våg - hon ska dessutom få bo i fina Stockholm. Nå, det går ju båtar över, nu har jag dessutom en finfin orsak att besöka Stockholm lite oftare :)

På lördag (attans det är ju fredag idag och således var det onsdag i förrgår, är helt råddig med dagarna p.g.a. helgdagen igår) onsdagen hade vi avskedsfest för Anna hos Satu. Tyvärr var det inte så många som hade tid att dyka upp, men roligt hade vi ändå.

Funny episode: På vägen hem uppför Nylandsbacken kom en igelkott (fast jag trodde det var en råtta först och det berodde enbart på skumrasket, inte alkoholintaget..) kutande emot mig. En karl, som också såg igelkotten, frågade mig om jag möjligen hade någonting i min handväska som man kunde lyfta upp det stackars borttappade djuret på stenkanten så den skulle slippa bort från vägen och upp på gräsmattan. Givetvis går jag ju alltid omkring med ett igelkottsrescueset i min handväska när jag kommer från krogen kl halv två på natten. Vad annars. Men lilla Torsten var så smart, så han hittade vägen själv.

Ps. Det är nog jag, Emilia 22 år, som skrivit inlägget, inte Emmi fem år. Jag är bara lite ringrostig med det här skrivandet...