För en tid sedan fick mamma i uppdrag att göra en logo för ett "wellbeing"-projekt. Uppdraget gick ut på att göra en lindansös som balanserar mellan profitability och productivity, och jag fick stå modell.  

Jag hjälpte sedan också till med att fixa den och då bestämde min snälla mamma att jag skulle få hela arvodet - 180 euro (i pengar, inte älgkött...).  Nu såg jag att jag fått pengarna in på mitt konto. Jei.

Det var lite sömn och tidig väckning som gällde i det här hushållet, vilket inte precis hör till vanligheterna. Skönt egentligen att stiga upp tidigt, äta frukost badande i morgonsolen som tittar in i mitt fönster och njuta av att inte ha någon brådska någonstans.

Så småningom ska jag ta itu med Shlms-packningen (jei om ganska exakt 12 timmar far vi!). Dom har som tur lovat soligt och fint väder. Tyvärr har jag lite tappat bort de skor som jag skulle vilja ha. Månne dom blivit i Dalsbruk?

Nu har jag gardiner och Ben&Jerry's-magknip. Gardinerna gläder mig avsevärt mycket mera.

Nu är det bara typ två dagar tills vi far till Stockholm, jag ser så fram emot resan. Hoppas det sen är lika fint väder som nu. Det är ju för tusan nästan sommar ute.

Underbar kväll igår. Jag ville att den aldrig skulle ta slut.

Nu slutar jag jobbet, sticker hem, packar hastigt och hoppar sen på bussen till Åbo. Sen ska jag på date. Spännande.

Det tog mig en dryg timme (+ all panik igår...) att samla tillräckligt med mod för att ringa till försäljningschefen. Först var det upptaget, en halv minut senare ringde han upp - och plötsligt talade jag alldeles perfekt (i mina öron) finska och använde ord och uttryck jag inte ens visste att jag kunde. Jag är så stolt över mig själv.

Kanske jag någon gång kunde komma över min förbannade ängslighet. Det ska jag önska i julklapp.

I praktikrapporten, som jag verkligen borde skriva, ska det finnas en branschanalys och information om hur företaget idkar hållbar utveckling. Eftersom det är en smula svårt för mig att dra sådant ur hatten, frågade jag om saken nu när jag ändå är här och jobbar. Jag hade typ tänkt att jag får en broschyr eller något sådant. Men se nej, så blev det ju inte. Istället ska jag få "intervjua" försäljningschefen - som talar blott och enbart finska och som dessutom är en strängt upptagen man. Jag måste helt boka ett möte med honom. Inte var det ju alls så jag hade planerat. Dämit.

Den 27 september ska jag och titta på stå-upp-komikern och min stora favorit Magnus Betnér på Åbo Svenska Teater - det ska bli skitroligt. Jag älskar Betnérs råa humor. Han är så sjukt bra.

Äh nu funkar visst inte HTML-kodgrejen i bloggen så det får bli en länk istället, attans: Magnus Betnér i Stockholm Live

Nu har jag mycket roligt att se fram emot under hösten: Stockholmsresan, Betnér - och mina gardiner...

När man bor på sjunde våningen uppe på en kulle utan möjlighet att se något annat än trädtoppar, är det väldigt svårt att avgöra om det regnar eller inte. Det låter som om det regnar, det ser ut som om det kanske skulle regna, men man inte vara säker. Jag måste gå ut på vädringsbalkongen i trapphuset för att helt försäkra mig om väderleken. Gigantiska bekymmer jag har så här på lördagskvällen.

Ps. Jag vet egentligen inte vad det här resonemanget har med något att göra eftersom jag inte har tänkt gå ut idag. Alls. Jag har för tillfället knappt ens orkat sega mig upp ur sängen utan legat här och degat hela dagen. Jag tror latmaskemedaljen går till mig idag för ypperlig prestation.

Morris' knöl var bara någon slags hårsäcks-talgbollsklump, som inte var ett dyft farlig, enligt veterinären, men nu är den nu iallafall borttagen och stackars lill-hunden är tvungen att gå med tratt i tio dagar. Jag kanske far på måndagen dit för att vara med honom och se att han klarar sig med tratten på skallen.

Vilken tur att det inte var något farligt.

Landskampen var, som förväntat, otroligt rolig och framför allt spännande. De finska herrarna drog, även i år, det längsta strået, medan damerna tyvärr förlorade mot de svenska damerna.

Vi, Alexandra och jag alltså, hade sjukt roligt, varför kan inte du, systeryster, stanna i Finland lite längre eller inte alls fara iväg nånstans..? Ingen annan fattar ju alla våra insidejuttun och kassa skämt - ingen kan ju ens sjunga med i smurfsångerna. Vem ska jag skratta åt entummade gubben och farbron med vita pupillen med, eller tanten med clownhåret och vem vet hur söt lilla popcornstiggar-Otto var, om inte du? Det är bara du som fattar varför jag blev tjurig när mina män inte kom och vinkade åt mig, du som får tjata om att Jonas Hamm vann i flera dagar efteråt, utan att det går mig på nerverna (okej nu friserade jag visst sanningen lite, det är nog lite iriterande..), bara du som inte tycker det är töntigt att smygfota superstora finska sportstjärnor och som anser att det faktum att O-P skakade hand med en bunt med småungar är det häftigaste någonsin.. Vitsi den här listan kan göras evighetslång...