Idag har jag suttit evighetsmånga timmar och kämpat med mitt examensarbete, men nu var jag tvungen att ge mig - hjärnan är en enda överhettad klump och jag tror jag gör mera skada än nytta. Det är bara det sista kvar men det känns så fruktansvärt övermäktigt. Allt skiter sig dessutom idag: datorn stärvar typ var femte minut, formuleringarna är klumpigare än jag själv och mitt språk är som bortblåst, innehållsförteckningen, sidnumreringen och page breakarna vill inte alls samarbeta - och så tappade jag till råga på elände ut halva min spagettiportion i diskhon när jag sku hälla ut kokvattnet.

Imorgon ska jag traska iväg till skolan, printa ut skiten (om jag nu mot förmodan hittar en fungerande printer..) läsa igenom, rätta alla klåperier jag förmodligen åstadkommit idag skriva det sista.. Sen ska det vara  färdigt. Imorgon ska mitt evighetsprojekt examensarbete vara färdigt. Sådär! Då var det sagt, då är det ju så gott som gjort, eller...?

Den här dagen började lite annorlunda än alla andra dagar. För det första vaknade jag i Dalsbruk med en lurvig liten gosboll till hund fastklämd vid halsen, för det andra var det frostigt, kallt, vitt och fint ute, för det tredje hade jag en massagetid bokade några timmar senare. Inte fy skam det inte. När jag kom dit var massören lite behind schedule så jag fick vänta tjugo minuter på massagebordet med en värmepåse på axlarna. Tur att hon var sen, för det var verkligen skönt med värmen. Jag höll nästan på nicka till. Massagen - 45 minuters klassisk massage - var härlig, trots att det emellanåt tog lite sjukt när hon försökte lösa upp det spända i mina datorskadade axlar (min käppjumppa igår var tydligen inte så effektiv som jag inbillade mig..). Tänk om man fick gå på proffsmassage lite oftare (än vart 23 år haha..) men det har jag, den luspankaste av de luspanka, nog inte riktigt råd med.. 

Dock ansåg jag mig inte hinna till lektionen, eftersom jag borde skriva det sista av examensarbetesanalysen idag före jag far iväg till Dalsbruk. Jag bestämde mid emellertid för att käppjumppa och stretcha lite här hemma för mig själv innan jag sätter mig framför datorn och säckar ihop fullständigt. Jag började klockan kvart före nio, när jag nästa gång såg på klockan var den redan nästan 10. Tiden bara flög iväg, moppskaftet fick sig en svängom och jag är helt kaputt; mitt träningspass var en smula hårdare och framför allt längre än de vi vanligtvis brukar köra med tanterna på Arbis. Jag visste inte ens att jag kunde så här många moves, även om några av dem var en smula improviserade. Men nu känner jag mig som en ny människa, jag tror jag lyckades öppna knutar i mina axlar och min rygg som inte varit lösta de senaste tio åren. Morgondagens massage till and I'm good to go.

Fatta att det är första december idag - helt otroligt! Vart har det här året riktigt försvunnit, tiden har gått så fruktansvärt snabbt. Den här tiden på året brukar jag vara full av julfiilis (hah, där trodde ni minsann att jag sku skriva julöl eller nånting vah = dagens sämsta..), höra på julmusik tills den kommer ut ur öronen, planera julklappar, pyssla ihop julkort .. I år: nada. Inte ens min ljusstake har hittat sin plats. Ute är det grått, trist och inte en endaste snöflinga eller minusgrad på milsavstånd, inne kämpar jag på med mitt examensarbete. Det kunde ju vara kivogare.