..:eldoradofruitie:..
..:kosmos raketsoppa:..
* Kosmos raketsoppa= en soppa gjord på ett recept av Kosmos, ni vet han den spejsade snubben med en kastrull på skallen från
Update:
Receptet på raketsoppan:
♥ "Hacka" en morot, en palsternacka och en purjolök.
♥ Fräs dem i cirka 2 minuter i kastrullen och häll sedan i 0,5 liter vatten, en burk tomatkross och en grönsaksbuljong.
♥ Låt koka 5 minuter och häll därefter i en dryg deciliter makaroner och låt koka ytterligare 5 minuter.
♥ Sedan är det klart så när som på lite persilja. Jag brukar dock skippa den och istället lägga riven ost på.
..:mums:..
..:tio och tre stjärnor:..
Depp var, som vanligt, fenomenal. Han väljer nog otroliga roller - och lyckas alltid med dem. Och så är han ju så jäkla snygg, hur mycket de än försöker spöka ut honom. Sweeney Todd påminde ganska mycket om filmen Edward Scissorhands (som också är väldigt bra..) - samma mörka kusliga kulisser, samma mäktiga musik, samma sagostämning, samma spretiga svarta kalufs. Den här var dock ännu mörkare, dystrare, råare. Det jag tyckte om var att den var brutal på ett teatraliskt sätt - ingen försökte dölja att blodet som sprutade hejvilt hela tiden inte var något annat än röd målning, ingen försökte få människorna att se mänskliga ut.
Gå och titta!
..:bailey's cheesecake:..
..:bestick i lampan - givetvis!:..
Jag kan inte för mitt liv inse pointen; det är ju varken snyggt eller vidare praktiskt. Dock ofantligt skrattretande.
Jag intresserar mig egentligen mest för hur många som verkligen pungat ut 54,90 euro för det där schabraket.
Jag funderar lite på att ta kontakt med JOTEX och fråga - månne de lämnar ut den typens information?
..:förtrollad av förtrollad:..
Jag är fullständigt övertygad om att såna här sockersöta, överromantiska filmer är balsam för själen.
Jag är en tönt.
..:mig äger ingen:..
Jag tyckte Åsa var världens fulaste namn. Fläskfior med tjocka lår, flätor och breda tänder hette Åsa. Jag ville heta Gabriella, Johanna, Josefina eller något annat ljuvt och flickigt - många bokstäver som markerade att jag betydde något.
Citat från underbara Mig äger ingen av Åsa Lindeberg. Av någon mystisk anledning fick ovanstående parti i boken mig att brista ut i gapskratt. Det har säkert inget med min antagonist lärare Karlsson att skaffa..
Den här boken är sjukt bra och fullständigt omöjlig att sätta ifrån sig när man väl plockat upp den. Den är så positiv, rolig och välskriven - jag tror det är omöjligt att inte tycka om den.
Läs!
..:pepparkaksäpplen:..
8 krossade pepparkakor
50 g margarin
½ dl hackade mandlar
2 msk socker
Ta bort kärnorna och skär sedan äpplena i ganska smala klyftor och rada dem i en pajform. Blanda ihop de övriga ingredienserna och klicka ovanpå äpplena och lägg in i ugnen i 200 grader i 20 minuter. Servera varmt tilsammans med vaniljglass.
Mums.
..:min egna lilla djungel:..
..:yummie:..
..:you can like the life you're living:..
Nu har jag, för jag vet inte hur mångte gången, sett underbara Chicago - och jag har sjungit med högt. Den är så bra, sångerna är så perfekta, karaktärerna lysande, ja, jag kan se den här filmen hur många gånger som helst, den blir bara bättre. Jag tycker det är så roligt att se kända skådespelare, som inte tidigare, mig veterligen, sysslat med sång och musikaler och som jag åtminstone inte vetat var musikaliskt begåvade. Mycket mer lyckat, iallafall i det här fallet, än när sångare försöker sig på en skådespelarkarriär.
Två av mina favoritscener i filmen - Cell Block Tango och We Both Reached for the Gun:
..:vassa saxar - sex avsnitt kvar:..
En månad senare börjar reprisen av en annan av min brittiska favoritserier - Cold feet.
Jag har sett serien massvis av gånger, ändå är den lika bra varje gång.
..:skönhetstips:..
..:House is in the house:..
Alldeles strax börjar House. Det måste nog vara en av de bästa serierna - bästa sjukhusserien är den ju tveklöst - ever. Den är så slug och genomtänkt och House är så skön.
..:nami:..
..:You have to vote for a person! Not one of the Himalayas:..
Själva intrigen i filmen var rätt så förutsägbar och klischéerna många, men det är ju inte själva handlingen i musikaler som är det viktiga - det är ju musiken, som stundom gav mig kalla kårar. Dessutom var filmen riktigt riktigt rolig. John Travoltas, hmm, uppenbarelse var en smula skrattretande, och fick åtminstone mig att skratta så tårarna rann. Dessutom var heta James Marsden med, och honom har jag ju gillat ända sedan han spelade Glenn i Ally McBeal och sjöng som en gud, hur nu dom sen sjunger..
Jag kan inte ens riktigt ännu sätta ord på allt, måste låta det smälta lite...Som sagt jag är något av en musical junkie.. :)
..:monk:..
Den som inte sett Monk har nog gått miste om något. Serien är en av mina absoluta favoriter!
..:shrek:..
Tio och tre stjärnor (vilket är det bästa vitsordet man kan få) till den här filmen.
Jag väntar med iver på uppföljaren.
(Bilden lånad från layercake.net)
..:läsbart:..
Liza Marklund: Livstid
Den sjunde boken om reportern Annika Bengtzon är ett ganska typiskt Marklund-verk. Romanen tar vid direkt efter Nobels Testamente och kan därför kännas lite förvirrande i början om man inte så noga - såsom jag exempelvis - minns händelserna i den föregående romanen. Jag gillar det faktum att Bengtzon inte får någon direkt hjältestatus i den här boken, utan är mera, om inte vanlig, så kanske mera nedtonad.
Anna Jansson: Pojke försvunnen
Janssons hjältinna kriminalinspektören Maria Wern är även med i den här boken, men tyngdpunkten ligger inte på själva polisverksamheten, utan snarare på de olika livsödena som beskrivs. Romanen är väldigt välskriven och bra, även om dess intrig är obehaglig. Upplösningen är väldigt överraskande, så som det skall vara i en god kriminalroman.
Camilla Läckberg: Stehuggaren
Läckbergs tredje bok om småortspolisen Patrik Hedström handlar också om brott mot barn, vilket alltid får mej att känna obehag. Denna i större grad än den ovannämnda. Läckberg börjar med att spinna flertalet olika trådar som först i slutet av boken börjar vävas samman så att intrigen klarnar - mycket spännande, väluttänkt och -skrivet. Läckberg lämnar dörren helt öppen till nästa bok.
Björn Hellberg: Förhäxad
En mycket annorlunda roman mot bakgrunden av vad han skrivit tidigare. Handlingen utspelar sig främst på 1930-talet och 1950-talet och handlar om hur ett svek kan förblinda en människa totalt och driva honom till att göra något förfärligt för att hämnas detta svek.
Hellbergs beskrivning av tidsatmosfären är imponerande och romanen är samtidigt skrämmande som underhållande.
Alla ovanstående romaner rekommenderar jag varmt. de är alla fullständigt omöjliga att lägga i från sig när man väl plockat upp dem!
