Jag tyckte Melodifestivalen överlag var ganska dålig och vinnarbidraget - oförståelig popopera - var verkligen ingenting att hänga i granen. af Ugglas och Emilia däremot var helt bra och Alcazar givetvis..

Det bästa var dock pausprogrammet, Tingeling :)

Jag såg just en dokumentär som handlade om den huvudlösa rashundsaveln som pågår i England. Man avlar medvetet fram hundar med genetiska defekter eftersom Kennelklubben definierat dem som standard. Detta enbart på kosmetiska grunder. Till exempel rasen Rhodesian Ridgeback, som är känd för sin "ridge" drabbas ofta av en livshotande sjukdom enbart på grund av hårkammen på ryggen, medan Ridgeback-valpar som föds utan "ridgen", och som alltså är fullständigt friska, avlivas eller steriliseras för att de inte ska kunna fortplanta sig eftersom det enligt uppfödarna anses vara ett rasstandardsfel.

 

Flera höga höns inom den anrika Kennelklubben (alla feta, gamla, inskränkta gubbar..), hundutställare och uppfödare intervjuades och alla försvarade de sina ageranden och såg inga som helst fel i vad de höll på med, utan menade däremot att de förbättrar raserna. Att de dessutom har mage att påstå att raserna inte förändrats så mycket efter åratal av aktiv avel, trots tydliga bildbevis, är bara för tjockt. Att hundar knappt hålls på sina deformerade ben, att de med nöd och näppe kan andas och måste sitta på isblock för att inte överhettas, att benen är så korta att magen släpar i marken och huden så lös att hudvecken blir infekterade, spelar absolut ingen roll så länge hunden fyller rasstandarden och vinner priser på utställningar. Sjuka hundar är många gånger de som kammar hem flest priser. Hur kan man leva i sån total förnekelse och inte se hur snedvriden hela industrin är? 






Det var fruktansvärt att se, speciellt då en av mina favoritraser, Cavalier King Charles spanieln, är speciellt utsatt och lider av diverse olika genetiska sjukdomar som ett resultat av en alldeles för liten genbank och inavel i flera led. Flera av hundarna lider av den förskräckliga hjärnsjukdomen Syringomyelia, som innebär att skallen är för liten för hjärnan, vilket leder till att hunden lever med ständig smärta. Hjärtsjukdomar visste jag att var vanliga inom rasen eftersom Oliver också led av det, men enligt en veterinär som uttalade sig i dokumentären får varje Cavalier hjärtproblem förr eller senare och att rasen så gott som sjunger på sista versen.



Jag har aldrig tyckt om hundutställningar och alltid ansett att en hund, så länge den mår bra, duger precis sådan som den är. Jag struntar blankt i om nosen är för lång, färgen "fel" eller om svansen bärs i fel vinkel. Hundar lider i tystnad, de är lojala och många gånger alldeles för godtrogna för sitt eget bästa. Som tur finns det människor som för deras talan och är beredda på att kämpa för att ge dem ett bättre, friskare liv.

De finaste hundarna är ofta de man ser hemma hos folk, inte i hundboken eller på utställningen, de hundar som älskas för de de är och inte för de priser de vinner.

Att äta samtidigt som man tittar på CSI rekommenderas inte, om man inte vill tappa matlusten förstås...

Captain Stottlemayer: "You have to feel the man's face"
Monk: "What? No, Leland please. I can't.."
Captain Stottlemayer: You're the only witness I've got.."
Monk: "It's a drifter!"
Captain Stottlemayer: "So what?"
Monk: "I've lived my whole life without feeling a drifter's face. I've always been very proud of that. Even on my worse day, I could tell myself 'at least I didn't feel a drifter's face'"

Man kan inte annat än älska Monk.

Jag har just sett det absolut roligaste avsnittet av den otroliga brittiska komediserien Two Pints of Lager and a Packet of Crisps.
 
Bästa klippet:
 

Idag kommer Tarja hit för att hänga lite och titta på SatC - Anna - jag har hittat en vikarie för dig, så här länge tog det :)

Nu skriver Aftonbladet att det ska bli en film av Friends. Uppenbarligen vill Vännerna också göra en film av sin succéserie efter att ha sett Sex and the City-filmens framgång.. Jag tror dock inte att serien och dess karaktärer riktigt gör sig på film, det skulle kanske bli för mycket av det goda. Dessutom tror jag inte det skulle bli lika roligt som då när det begav sig, det märkte man ju redan på de sista avsnitten av serien; de var mycket allvarligare, inte lika tokroliga som de i början.

Nå den som lever får se.

Tänka sig att Teräsbetoni gick vidare igår - i och för sig var det inte så konstigt med tanke på standarden på låtarna överlag. Jag tyckte helt ärligt att det finska bidraget var abslout bland de bästa, för den skull inte sagt att det var huippubra..

Ikväll ska jag titta på ESC-semifinalen. Jag har hört typ två hela låtar av alla i årets startfält; Finlands och Sveriges. I förrgår fick jag veta när tävlingen överhuvudtaget gick av stapeln. Så här oengagerad brukar jag inte vara.

Undrar hur det kommer att gå för de finska rockarna med sin galoppmusik och vilda pyroteknikshow.  

En lite rolig grej förresten angående ESC och de facto att många (=missnöjda västeuropéer) beklagar sig över att alla öststaterna röstar på varandra och därför alltid vinner - om man från fjolårsresultatet räknar bort alla öststatsrösterna skulle fem-i-topp ändå sett likadan ut, förutom att Ryssland och Turkiet skulle ha bytt placering sinsemellan. Så dit rök den teorin. Det är väl helt enkelt så att öststaterna (usch vad jag hatar det uttrycket...) är bättre på att göra ESC-musik.

Dessutom får ju nog många av de andra länderna också röster av sina grannländer, problemet är bara att de har så få.

Jag upptäckte just att man kan titta på Så ska det låta på internet, man får ju för tusingen se hela programmet. Underbart. Det kan ju liksom inte bli bättre.
 
Settman är så rolig:

"Jag har tagit på mig det finaste i garderoben nämligen genomskinliga kalsonger"

Attans lätkäfinal som aldrig tar slut och som nu gör så att Desperate Housewives aldrig börjar. Jag som har sett fram emot Despisarna hela dagen.