Jag hatar egentligen det uttrycket - c a t c h a  b r u n a - inte för att det hindrar mig från att använda det.. Nå enivejs, idag slutar jag redan halv två, så då ska det minsann catchas bruna. Jag är blekare än blekast. Och imorgon när vi har avslutningsmiddag så skulle det ju vara trevligt om inte folk var tvungna att ha solbrillor på sig för att inte bländas.  

Igår var en riktig avskedens dag:
Först på morgonen for Markus iväg på repövning och kommer tillbaka först nästa veckas lördag... :( Och senare på dagen var jag till Anna och hjälpte henne packa ihop alla hennes miljoner karotter, knivar och pyttsar, eftersom hon, den petturin, tänker flytta iväg till Stockholm - och stanna där åtminstone ett år.. Det är väl inte helt rättvist: inte nog med att hon lämnar mig hit i Finland alldeles vind för våg - hon ska dessutom få bo i fina Stockholm. Nå, det går ju båtar över, nu har jag dessutom en finfin orsak att besöka Stockholm lite oftare :)

På lördag (attans det är ju fredag idag och således var det onsdag i förrgår, är helt råddig med dagarna p.g.a. helgdagen igår) onsdagen hade vi avskedsfest för Anna hos Satu. Tyvärr var det inte så många som hade tid att dyka upp, men roligt hade vi ändå.

Funny episode: På vägen hem uppför Nylandsbacken kom en igelkott (fast jag trodde det var en råtta först och det berodde enbart på skumrasket, inte alkoholintaget..) kutande emot mig. En karl, som också såg igelkotten, frågade mig om jag möjligen hade någonting i min handväska som man kunde lyfta upp det stackars borttappade djuret på stenkanten så den skulle slippa bort från vägen och upp på gräsmattan. Givetvis går jag ju alltid omkring med ett igelkottsrescueset i min handväska när jag kommer från krogen kl halv två på natten. Vad annars. Men lilla Torsten var så smart, så han hittade vägen själv.

Ps. Det är nog jag, Emilia 22 år, som skrivit inlägget, inte Emmi fem år. Jag är bara lite ringrostig med det här skrivandet...

Var tredje minut  varannan minut går jag in på min mail, uppdaterar och väntar på att min långsamma internetuppkoppling ska hinna med. Varje gång blir jag lika besviken - inget mail från IKEA = inget sommarjobb. Dystert. Jag kan inte förstå hur det kan ta långt över en månad för dem att bestämma sig för vem de vill ha på jobb och ännu mindre kan jag förstå varför de inte svarar när man kontaktar dem...

Det är så frustrerande att bara vänta..

Jag var så tvärsäker på att matchen skulle gå så bra och det gjorde den - under den första perioden, sedan spårade det hela ut och liknade snarare en dålig fars än något annat.

Lejonen inledde matchen med att pressa på som bara den, de bombarderade jenkki-målvakten med massvis av skott - inte ett enda slank in. I början av andra perioden lyckades lejonen äntligen sätta pucken bakom målvakten. Därefter hände det som inte fick hända - de onödiga utvisningarna började hagla över lejonen och på fyra minuter var jenkkina jämsides och förbi. 3-1. Bittert. Hoppets låga tändes på nytt när Hyvönen lyckades näta, men det sista målet ville på inga vis komma och när perioden var slut stod lejonen - och jag - och hängde med huvudena.

Där fick den VM-resan ett abrupt slut. Det är tydligen inte meningen att Finland ska lyckas vinna VM-guld utan vi kommer få leva i det oändliga på vinsten 1995. Och det är minsann pinsamt.