Jag blir varje år lika överraskad när det blir dags att ändra klockan till sommartid. Visst vet jag ju när jag tänker efter att det brukar vara den här tiden på året, men när tiden går så himla snabbt känns det ändå som om det skulle vara hiskeligt tidigt.  När man var liten kändes en vecka väldigt lång, en månad var en liten evighet och ett år - ja, så lång tid kunde man inte ens föreställa sig. Nu rusar tiden iväg, man planerar och funderar på vad man ska göra imorgon, nästa vecka, om en månad, om ett år, två år, tio år. Det finns massvis av saker jag vill göra, men som jag helt enkelt inte får att passa någonstans.