Pust nu har jag putsat och fejat här hemma i flera timmar (okej två för att vara exakt, men det låter mycket häftigare med flera..). Att bara diska tog halva tiden. Jag kan inte förstå varför det alltid blir sådana diskberg fast jag varje gång efter att ha diskat dylika mastodonthögar med disk, svär att jag ska börja diska allting vartefter det används. Vilken kanske funkar finfint i någon dag, tills jag börjar rucka på reglerna och sen - POFF - står jag/vi där igen med diskbänken, bordet och arbetsbänken fullproppad med allehanda koppar, fat och bestick. Det som gör saken värre är att vi har gigantiskt mycket kärl dessutom. Kanske vi borde börja rationalisera lite så att alla bara har ett glas, ett fat och en uppsättning bestick var..?

Efter evighetsdiskningen och köksväggssvabbning började jag, med mina russinhänder, spänna skruvarna i bordet, som knakar oroväckande varje gång man nuddar vid det,  och stolarna, som allihop var på väg att säcka ihop. Så nu är det i toppskick igen. Och jag känner mig jäkligt duktig.