Jag borde börja gå med vantar på mig inne, mina händer är som isklumpar, ljusblåa dessutom Jag kan ju knappast stå med händerna ovanför en het spisplatta hela dagen. Det är ju rena rama energislöseriet (min energi alltså, vem orkar nu stå så himla länge..?).

Efter att med möda ha plitat ner 16 rader på ProSemit kände jag att det var hög tid att ta en liten paus, gå ut, få lite frisk luft - och framför allt gå till butiken och köpa lite energi. Det behövdes verkligen, eftersom jag måste få min del av arbetet klart idag. 

Nu ska jag med friska tag fortsätta skrivandet, jag ska bara äta några kex först..

Ps. Det är MASSVIS med snö ute, mysigt. Alla ser så glada ut, tänk vad lite snö kan göra. Vad som fick mig att le ännu bredare var två gubbar som hade snöbollskrig, eller nja den ena stod på marken och bombarderade den andra som stod på en ställning tre meter upp i luften helt försvarslös.  

Om mindre än en månad ska ProSemit vara inlämnat, det börjar nog bli dags för en allvarlig uppryckning. Vi har hittills inte skrivit nästan någonting alls - det är bara så jäkla svårt att hitta orden.  

Idag när jag kom hem från skolan hade jag världens bloggiver - efter flera veckors svacka kände jag att jag äntligen hade lust att logga in på bloggen och skriva något. Men när jag slog på datorn, funkade inte nätet - och min bloggiver var plötsligt putsväck och ersattes istället av en städfrenesi jag inte sett maken till på länge. Dock avtog den också efter att jag jynsat hela mitt badrumsskåp och röjt upp bland mitt krimskrams som jag borde ha gjort för flera månader sedan..

Men jag är tillbaka på banan nu, så så länge nätet funkar kommer även mitt bloggeri hålla i sig. Promise.

Det märktes verkligen att det var evigheter sedan jag senast var till punttis, shit vad tungt allt var. Det är ju som att börja om från noll nu. Dämit.

Ajm bäkk. Efter två veckor borta från bloggen har jag nu återvänt.   

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Jovars det gjorde jag - med besked. Jag korsade östgränsen och reste till Moskva i juli. Något jag sagt jag aldrig skulle göra.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag hade inga löften att hålla.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Hmmm, ingen nära vän iallafall.
4. Är det något du saknat år 2008 som du vill ha år 2009? Mål. Jag vill ha ett mål att sträva efter och inte bara drälla omkring.
5. Vad var din största framgång 2008? Min största framgång? Hmm, kvistigt. För mig har det här året känts ganska intetsägande, det gick ju så jäkla fort.
6. Vad spenderade du mest pengar på? Förmodligen hyra och mat..booooring...
7. Vad önskar du att du gjort mer? Mera spontana grejer, sluta vara så blyg, trist och oimpulsiv...
8. Vad önskar du att du gjort mindre? Slöat mindre och satsat mera på det lilla jag hade i skolan... (oops, nu svarade jag lite på två frågor i ett..)
9. Hur tillbringar du nyår? Med M och några av hans kompisar och några av mina. Jag ska fira nyår i Åbo för första gången, spännande.. 
10. Vem saknade du? Systeryster som större delen av året befunnit sig någonstans i Ryssland.
11. Finns det någonting du ångrar med 2008? Njaa, inte egentligen, inget specifikt som jag minns iallafall.
12. Vilken del av 2008 var bäst? Första eller andra halvan? Andra halvan, utan tvekan. Jag tror M bidragit en hel del till det :)
13. Hur tror du 2009 blir i sin helhet? Förhoppningsvis blir 2009 ett bra år, ett ännu bättre än de tidigare.

Nu banne mig får den där tentspektaklet vara klart. Jag orkar inte sitta och fila på några smådetaljer längre - det är ju jul snart. Man ska ju göra annat än knåpa med skoltjafs..

I morgon far jag iväg till Bruke, ska bli riktigt skönt. Här händer ändå ingenting här i Åbo nu när både M och Anna är på resande fot, inte på samma fot dock... Vitsi vad beroende man kan bli av två ynka personer, förskräckligt... Nå hemma i Bruke väntar Morris (och kanske mamma och pappa...) på mig, så mycket bättre än så kan det väl inte bli.

 

En slaskig Morris ute på Frillesro.

Nu har M åkt iväg mot sydligare breddgrader - och här är jag, ensam och övergiven. Ja, jag har ju förstås min förhatliga hemtent som sällskap, men trevligare skulle det ju kunna vara.

Nu har jag fått stryka över nästan allt från min skolarbeten-som-måste-göras-före-jul-lista. Vitsi jag känner mig effektiv. Dock har jag de värsta ännu kvar där, en hemtent och en grupparbetesslutrapport. Damn, där flög effektiviteten ut genom fönstret. Varför lämnar jag alltid allting till sista stunden, varför gjorde jag inte dom här uppgifterna för evigheter sedan, jag har ju vetat om dem hur länge som helst.

Jag är nog snarare fröken jag-gör-ingenting-före-deadlinen-flåsar-mig-i-nacken.

Ikväll ska jag och Anna försöka få klar vår del av slutrapporten, det ska sedan firas med en fondue-kväll av stora mått - ostfondue till varmrätt och chokladfondue till efterrätt. Det kommer bli en stinn kväll har jag på känn.

Anna reser ju iväg till Thailand nästa vecka för att njuta i två hela veckor av sol, värme - och paraplydrinkar. För någon dag sedan berättade M att han och hans kompisar planerar att ta en sista-minuten-resa söderut - idag bokade dom den. Så den 14:e far han också iväg till solen (dock lite mindre sol och mindre varmt på Kanarieöarna än i Thailand, men anyway..) Så hit lämnar dom mig båda två - i kalla, tråkiga Finland. Skulle det ens vara skapligt vinterväder här, men nej.. Det är så synd om mig.

Idag ska jag skriva om den totalfloppade tenten och fjärilarna i magen förökar sig i rasande takt. Jag måste ju klara den nu, jag tänker bannemig inte skriva samma tent tre gånger, då gräver jag hellre ner mig i en dynghög för en vecka.

Att somna med näsan i tentboken medan man vädrar ut brända-popcorns-lukten, leder inte bara till att tentläsningen blir lidande utan också till att man blir nedkyld ända in i märg och ben.

Jag kan inte förstå hur det är möjligt att jag, som aldrig annars kan sova mitt på dagen, inte har en chans i världen att försöka hålla ögonen uppe när jag ska plugga...

Lycka är att hitta en påse Sirkkusaakkoset i nattduksbordslådan just när tentläsningen går som trögast och godissuget är som störst. Förtvivlan är att inse att det bara finns tre ynka godisar kvar i påsen.

♦ Om man sticker sig på en kniv kommer det inte blod, det bara svider lite
♦ Eldade hårstrån luktar apa
♦ Om man äter mycket Draculapiller på raken får man ont i både gommen och magen
♦ Om man kletar fuktighetskräm i håret blir det väldigt kladdigt
♦ Tentläsning framskriver väldigt långsamt om man hela tiden envisas med att pyssla med annat
♦ Att panikstäda (=kasta in allt bråte i skåpet) är ett väldigt effektivt sätt att få sitt hem att se städigare ut...
♦ ..liksom att släcka belysningen och bara ha ljus

Över och ut.

Jag köpte för en tid sedan en burk med färdig croissantdeg och skulle häromdagen tillreda dem, när jag upptäckte att burken spruckit upp av sig själv - 10 dagar före bäst-före-datumet. Besviken som jag var, för jag hade verkligen sett fram emot att käka smaskiga croissanter, satte jag mig ner och plitade ihop en reklamation till företaget i fråga, Danone. Idag fick jag svar där de beklaga det skedda och erbjöd mig att få köpa Danone-produkter för 10 euro och skicka kvitto och kontonummer till dem och sedan få pengarna. Hur bra är inte det. Nu kan jag ju köpa en massa croissanter och goda puddingar och yoghurter.

Eller nja, jag firar att jag flyttade in för ett halvår sedan...jag ska alltså ha min inflyttningsfest nu, sent omsider. Jag har världens festfiilis, så hoppas verkligen att det blir riktigt roligt ikväll och varför skulle det inte bli det :)

Jag upptäckte plötsligt av en slump att en av mina favoritbloggare återuppstått under nytt alias. Crazypill var en av de första bloggarna jag började läsa, men plötsligt upphörd den bara att existera, men nu har hon alltså börjat blogga på nytt (eller på nytt och på nytt, tydligen har hon haft den nya adressen sedan januari i år...)

Läs här om spiderchick. Hoppas hon fortfarande är lika bra som på den gamla goda tiden.

Och jag som var orolig att jag inte skulle ha något att göra på min lediga dag...

Obama vann överlägset gårdagens presidentval - tack och lov. Jag var lite orolig för att republikanerna, igen, skulle lyckas fuska till sig en seger, men tydligen finns det fortfarande hopp.

Jag sitter nu och lyssnar på Obamas tacktal, så sött när han sa åt sina barn:

"You have earned the new puppy who's coming with us to the white house"