..:söndagssvammel:..
Jag har kommit lite längre än halvvägs i boken och det tar så emot att plocka upp den och fortsätta efter en liten välbehövlig paus.
..:tent vs onödigheter:..
Åtminstone i teorin. Vad som sker i praktiken är högst antagligen något av följande scenarion: Jag fastnar framför teven/börjar läsa skönlitteratur istället/bloggar som en maniac/surfar/glor i taket och rullar tummar/drabbas av städmani.
Dagens låt: Cornelis Vreeswijk - Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind
..:våfflor + sötsaksstrejk=?:..
..:gonatt?:..
Hmm...det tokiga är bara det att jag inte har någonting att läsa då sista delen av Millenniumtrilogin (oj vad jag tjatar om den hela tiden, men den är så OFANTLIGT bra..) är slut. Vad ska jag hitta på då då..?
..:vad ska jag göra?:..
Nu vet jag inte om jag ska ta emot det här jobbet och vara där maj och augusti och göra något helt annat juni-juli. Jag vet inte ens om det praktiskt är möjligt, om jag ens för skolans del får göra så.
..:extrema tvillingar:..
Min mormor och hennes syster är tvillingar, jag gick hela låg- och högstadiet med ett par tvillingpojkar och nu går det ett par tvillingflickor på min klass. Jag har aldrig tyckt att det är något konstigt; att det skulle vara väldigt svårt att skilja dem åt, trots att många står helt förvirrad och vet inte vem som är vem. Nu går det ett program på Nelonen som handlar om extreme twins, som är helt besatta av att se identiska ut - oberoende av vad det kostar.
Ett tvillingpar opererar sig för att de skall fortsätta se likadana ut, trots att åldras i olika takt. Ett annat bor tillsammans, klär sig exakt lika, köper allt i dubbla upplagor, klipper håret exakt lika, delar säng - och är 39 år gamla.
Jag förstår att bandet mellan tvillingar är annorlunda och starkare än mellan vanliga syskon, men det här tycker jag nog går lite för långt. Jag tycker det skulle vara jobbigt att inte ha en egen identitet utan alltid vara en del av ett par. Samtidigt som det säkert ger en otrolig trygghet, blir man ju oerhört beroende av en annan människa, vilket blir ganska jobbigt i längden.
Jag tycker det är ganska fascinerande hur föräldrar som får tvillingar förhåller sig till det. Hur de döper barnen i samma anda, klär dem likadant och verkligen uppmuntrar tvillingheten. Det är nästan som att det hör till att man ska göra det.
Nu tappade jag, pga ett litet avbrott, tråden och jag tycks inte riktigt få nedplitat det jag tänkt, så jag lämnar de freakiga tvillingarna och tittar på CSI:LV istället.
..:räikkönen räikkönen räikkönen:..
Jo, Räikkönen läser min blogg.
Vem gör inte det, liksom.
..:eightteen, huh?:..
..:vad har det här varit med om?:..
..:det är konstigt det här med lördagar:..
Nuförtiden ser jag fram emot att bara vara - pynja här hemma, titta på en massa lördagsprogram på teve, läsa långt in på natten, stiga upp på söndag pigg som en lärka och utan dagen-efter-fiilis.
Jag kan inte erinra mig om när jag senast skulle ha varit ut och festat på en lördag. Som studerande är onsdag eller torsdag en normalare festdag. Och det passar mig utmärkt.
..:mennoniter?:..
Jag såg igår iförrgår (jag började det här inlägget igår, men eftersom internetet trilskades hann jag inte längre än halvvägs..) en mycket intressant dansk dokumentär som handlade om en mennonitkoloni i Paraguay. Mennoniter är en grupp rigida kristna, som lever som på 1600-talet. Det finns ungefär 1,5 miljoner mennoniter i världen, jag hade dock aldrig hört talas om dem tidigare. Amishfolket, som är betydligt kändare, är en utgrening från mennoniterna.
I det här samhället bodde de 18 000 personer, vars vardag styrdes med järnhand av sjutton lärda män. Och det var inte lite deras liv var inrutade. Allt modernt var förbjudet, liksom allt som kan te sig som nöjen; musik, dans, sprit, tobak, bilar. De fick bara hälsa på varandra på torsdag eftermiddag och efter gudstjänsten på söndag - ingen plats för spontanbesök. I kyrkan fanns inga instrument utan de sjöng accapella - ytterst monotont - och under gudstjänsten, som varade i flera timmar, sitter de tysta och stirrar på en osynlig fläck i golvet.
Traktorerna saknade däck för att inte befolkningen skulle förirra sig och åka iväg från kolonin eller - gud förbjude - trivas i traktorkupén. Om de ska färdas någonstans görs det med häst och kärra.
En kvinna hade i över ett års tid haft stora variga sår på sitt ben, men mennoniter uppsöker inte moderna läkare, som enkelt skulle åtgärda problemet, så hennes ben ruttnade istället långsamt bort. Vanligaste dödsorsakerna bland mennoniterna är helt - för oss - vanliga sjukdomar, typ influensa, på grund av denna avsaknad av läkarvård.
De traditionella könsrollerna är väldigt djupt inrotade i det här samhället, mannen är herren i huset, bokstavligt talat. Kvinnor finns till för att föda barn och sköta hushållet. De får aldrig klippa håret och måste alltid bära håret i spända flätor slickade mot huvudet.
Ungdomarna lär sig varken geografi, historia eller andra språk i skolan- allt för att förhindra dem från att se världen utanför. Många gjorde dock lite revolt genom att träffas på kvällar, höra på musik, se på teve, dricka spetsad Coca Cola och prata - och framförallt skratta - tillsammans med paraguayaner som kommit till kolonin.
Trots att de bodde mitt i Sydamerika talade de någon slags tyska/holländska och såg väldigt europeiska ut. Det bidrog ytterligare till deras isolering.
För mig är det ofattbart, fascinerande och samtidigt skrämmande att man i dagens värld ännu kan - och vill - leva på det här sättet. För mig ter det sig lite som någon slags charad, ett rollspel. Att det inte riktigt är verkligt.
..:stureplans snyggaste:..
..:dilemma:..
Aj aj, hur ska jag riktigt göra?
Fortfarande sitter jag och pynjar med såna här oväsentligheter - och hör på underbara Michael Bublé-låtar - fast jag borde göra något vettigare. Men jag har faktiskt varit duktig och dammsugat.
..:varför:..
..:män i svart med mjölk:..
..:vår spring kevät printemps primavera:..
Den där tiden på året då snön just smält och gjort marken våt och vattnet gräver djupa rännilar i sanden. Gatorna är fulla med grus som inte ännu sopats upp och tussilagona trängs med hundbajset i vägrenen, fåglar sjunger och havet glittrar.
Vinterstövlarna och -rocken har övergivits och de nätta vårskorna plockats fram, trots att det ännu är litelite för kallt för dem. Det börjar bli varmare, men endast i solen, i skuggan är det fortfarande svinkallt, men det struntar man i och njuter ändå. Folk man möter på gatan ler och ser glada ut. Allt känns så enkelt, ljust och underbart.
De första dagarna av våren är nog bland det bästa som finns, men för att riktigt uppskatta charmen måste man först uppleva den trista, mörka, kalla vintern. Tyvärr är den alldeles för lång.
..:hört den förr?:..
Nedrans nät, nedrans nät
varför fungerar du-u-u ej?
Har jag vart, har jag vart
du-u-u-m mot dig?
(melodi Lille katt)
I klartext - min förbenade internetuppkoppling trilskas.
..:funderingar:..
..:broccoli?:..
