Min mormor och hennes syster är tvillingar, jag gick hela låg- och högstadiet med ett par tvillingpojkar och nu går det ett par tvillingflickor på min klass. Jag har aldrig tyckt att det är något konstigt; att det skulle vara väldigt svårt att skilja dem åt, trots att många står helt förvirrad och vet inte vem som är vem. Nu går det ett program på Nelonen som handlar om extreme twins, som är helt besatta av att se identiska ut - oberoende av vad det kostar.

Ett tvillingpar opererar sig för att de skall fortsätta se likadana ut, trots att åldras i olika takt. Ett annat bor tillsammans, klär sig exakt lika, köper allt i dubbla upplagor, klipper håret exakt lika, delar säng - och är 39 år gamla.
 
Jag förstår att bandet mellan tvillingar är annorlunda och starkare än mellan vanliga syskon, men det här tycker jag nog går lite för långt. Jag tycker det skulle vara jobbigt att inte ha en egen identitet utan alltid vara en del av ett par. Samtidigt som det säkert ger en otrolig trygghet, blir man ju oerhört beroende av en annan människa, vilket blir ganska jobbigt i längden.

Jag tycker det är ganska fascinerande hur föräldrar som får tvillingar förhåller sig till det. Hur de döper barnen i samma anda, klär dem likadant och verkligen uppmuntrar tvillingheten. Det är nästan som att det hör till att man ska göra det.

---

Nu tappade jag, pga ett litet avbrott, tråden och jag tycks inte riktigt få nedplitat det jag tänkt, så jag lämnar de freakiga tvillingarna och tittar på CSI:LV istället.