9 dagar av ensamhet kvar. Jag fattar inte varför jag känner mig extra övergiven nu fast jag inte ens brukar se Markus på veckorna så här sommartid. Kanske det är eftersom jag vet att han är ute och reser och har det roligt (bor i fancyga stora hus och gosar med björnar och pumor..), medan jag sitter här och möglar i sunk-Åbo. Kanske det är för att jag bara får viestin - på konstiga tider dessutom - och inte får tala med honom. Dessutom tycks ingen annan heller ha tid att underhålla mig, utan alla bara jobbar och sliter..

Vad fjantig jag är. Istället borde jag ta vara på den här tiden och vara effektiv och skriva på mitt slutarbete och min praktikrapport. Men nej, jag sitter bara och tycker hemskt synd om mig själv och får absolut ingenting gjort. Jag tror jag ska radera alla andra program förutom Word från datorn, slänga ut teven, böckerna, tidningarna - rubbet - genom fönstret. Kanske jag då äntligen skulle få lite skrivro.