Landskampen var, som förväntat, otroligt rolig och framför allt spännande. De finska herrarna drog, även i år, det längsta strået, medan damerna tyvärr förlorade mot de svenska damerna.

Vi, Alexandra och jag alltså, hade sjukt roligt, varför kan inte du, systeryster, stanna i Finland lite längre eller inte alls fara iväg nånstans..? Ingen annan fattar ju alla våra insidejuttun och kassa skämt - ingen kan ju ens sjunga med i smurfsångerna. Vem ska jag skratta åt entummade gubben och farbron med vita pupillen med, eller tanten med clownhåret och vem vet hur söt lilla popcornstiggar-Otto var, om inte du? Det är bara du som fattar varför jag blev tjurig när mina män inte kom och vinkade åt mig, du som får tjata om att Jonas Hamm vann i flera dagar efteråt, utan att det går mig på nerverna (okej nu friserade jag visst sanningen lite, det är nog lite iriterande..), bara du som inte tycker det är töntigt att smygfota superstora finska sportstjärnor och som anser att det faktum att O-P skakade hand med en bunt med småungar är det häftigaste någonsin.. Vitsi den här listan kan göras evighetslång...