Tenteländet gick käpprätt åt skogen. Jag fick tentpappren framför mig, bläddrade igenom, såg ut som ett frågetecken, bläddrade igenom en gång till i hopp om att hitta något som såg bekant ut som jag skulle kunna skriva om, hittade ingenting, tittade lite förstulet omkring mig bara för att mötas av en hel bunt frågetecken till. Efter en kvart hade så gott som varendaste en lämna upp tentpappren och lämna klassrummet.

Tenten hade överhuvudtaget ingenting med det jag - eller någon annan - kunde och hade läst om, ingenting med det läraren föreläst om, ingenting som ens hade med ämnet att göra - reklam och media. Ordet media nämndes inte ens en gång. Alla frågor hänvisade till böcker som jag inte ens hade. Man skulle t.ex. skriva om organisationsteoretiska kommunikationbehov enligt, en för mig obekant, Herr Larsson. Lätt som en plätt att dra ut hatten...

Det som irriterar mig mest är att jag verkligen kunde ämnet, dvs. jag kunde det jag trodde man skulle kunna. Jag ägnade massvis av timmar åt att plugga och var fullt övertygad om att tenten skulle gå bra, väldigt bra rent av. Och så gick det så här. Många av de som gick kursen behöver egentligen inte den för sin examen utan gick den för nöjes skull, för mig däremot är den obligatorisk, vilket betyder att jag inte bara kan skippa den och i vilken jag helst också skulle vilja ha ett bra vitsord.

Det var nästan lite komiskt. Vi satt alla efteråt i caféet och hängde med huvudena och undrade hur detta ens var möjligt, men kunde samtidigt inte riktigt låta bli att dra på mun. Det ska bli ytterst intressant att se hur läraren förklarar sig ur det här - att 7/8 av klassen redan lämnat salen efter att en kvart av tenttiden hade gått. Så ska det väl inte riktigt se ut om tenten varit vettig.