Tiden går så fort att jag inte hinner med. Tänk, idag är det redan första advent och jag har inte bloggat på flera dagar, måste skärpa mig lite, jag har fått klagomål på mina alldeles för sporadiska inlägg. Nu blir det ett gigantlångt, håll tillgodo.  

Resumé

Fredag:
Tenten gick, tyckte jag, helt okej, jag borde nog vara godkänd dock utan något strålande resultat. Det kändes som en stor sten fallit från mitt bröst när jag lämnade in tentpappren med text skriven på - vettig text dessutom. För att fira gick jag och Anna till Amarillo och åt lyxlunch och sedan ut på stan för att shoppa - på älä-osta-mitään-dagen.. Jag hittade som vanligt ingenting; så är det alltid när jag absolut vill köpa någonting. Det enda jag egentligen "behövde" var en julljusgrej av något slag. Jag hade tänkte mig en "pärlgran", som jag sett på Stockmann, men när vi kom till den avdelningen var ju ingen mindre än Julgubben där och yrade på. Jag blev så till mig att jag inte riktigt kunde koncentrera mig på pärlgransinköp utan spanade hela tiden omkring mig för att försäkra mig om att Julgubben höll sig på säkert avstånd. 
Eftersom vi virrat på stan alldeles för länge blev det en himla brådska att hinna laga sig klar för Adventskonserten i Domkyrkan på kvällen. Jag hann dock med nöd och näppe bli klar tills det var dags att traska iväg. Vi var dock så sena att vi inte fick några bra platser, jag såg en tredjedel av kören, medan Anna såg enbart en gigantisk stolpe. Bredvid mig satt en gubbe och läste en bok under hela konserten, jag skulle ha kunnat byta plats med honom, när han ändå uppenbarligen inte brydde sig så mycket om att se vad som hände framme i kyrkan. Nå anyway, ljudet var det inte något fel på, underbart vackert sjöng de, speciellt intågningen tyckte jag var speciellt fin.
Därefter bar det av hem till mig för att äta lite Kremar-mat och dricka glögg (fin kombination..) och sen for vi till M:s kompis N, som by the way bor i världens lyxlägenhet. Hans badrum är typ lika stort som hela min lägenhet.. Efter att värsta hänföran och avundsjukan lagt sig, hade vi riktigt trevligt där och framåt småtimmarna bar det av mot huvudattraktionen - Glöggrundan. 
Det var första gången jag var på Glöggrundan som jag inte frös som en hund, utan hade det riktigt varmt och skönt. Jag ville ge credsen för det åt mina sköna Ugg's, men M är övertygad om att det är hans förtjänst.. En massa bekanta, både nyare och äldre, hittade vi i folkvimlet på Biskopsgatan och hela Glöggrundan var, trots regnet, otroligt kiva. 
När vi kom hem somnade M fel väg i sängen med kläderna på på täcket - och var fullständigt oväckbar. Så jag fick -efter att förgäves försökt väcka honom i en kvart, surat ytterligare en stund och därefter gett upp - sova under en liten täckesflik fasttryckt vid batteriet, som visserligen var varmt och skönt, så jag ska väl inte klaga..

Orkar ni läsa ännu lite till. Jo? Okay, here we go..

Lördag:
Jag vaknade vid nio-snåret av att M tydligen tröttnat på att sova i fotändan och dessutom fått kallt (det är en smula dragigt och kyligt i min lilla lya..) och efter det fick jag inte sömn, trots att han gladeligen snarkade vidare efter att ha slutat leka Pippi Långstrump. Jag hatar att vara vaken när ingen annan är det och är något av en expert på att subtilt väcka folk utan att dom egentligen är medvetna om att det är jag som väckt dem (bra egenskap, kanske något att ha på CV:n..). Prassla hårt med tidningen och sedan låtsas att det regnar (vilket jag i och för sig inte behövde göra, det regnade ju verkligen utanför fönstret..) visade sig den här gången vara ganska effektivt. 
Gustav och hans fru ordnade lillajulsfest på kvällen och vi hade tänkt med flickorna, dvs. Anna och Satu, att vi skulle hitta på något roligt där före, men eftersom jag var så slö från gårdagen och inte lyckades ta mig ur sängen före det hade hunnit börja bli mörkt igen (det kom ju en massa spännande på teve; backhoppning (lagguld!), nordisk kombination(silver, brons)..), blev det ingenting av det, utan vi for direkt till Gustavs. Där var riktigt gemytligt, men jag var så trött från gårdagen så jag satt mesta tiden och bara försökte hänga med i pratet utan att somna. När de andra bestämde sig för att fara till krogen styrde jag stegen hemåt i ösregnet.