"Är hon på väg ut?" - jag avskyr när folk säger sådant direkt till mig. Vadå hon? Kan man inte säga du? Det låter ju som värsta 1800-tals hövlighetstjafset med hon. Ni som läst typ Kulla-Gulla vet vad jag talar om..

Det finns en tant här på kontoret som väldigt frekvent använder ovanstående konstruktion och varje gång får jag kalla kårar av det. I och för sig får jag kalla kårar av det mesta hon säger, men något måste jag väl få hänga upp mig på extra mycket.