Igår fyllde lilla Wilma (i min värld kommer hon alltid vara lilla Wilma, tror jag, oberoende hur stor hon blir) 1 år. Jag, mamma och Morris var på kalas - och hon är så söt den flickan. Skrattade så hela ansiktet lyste upp och ögonen tindrade, klappade i händerna, åt tårta, kröp omkring och lekte. Klänningen jag hade köpt passade, men var lite stor, men hellre det än för liten. Hon hade iallafall på sig den när hon kröp omkring på golvet, efter en stund hade hon till och med lärt sig hur hon skulle manövrera sina ben så att de inte skulle fastna i kjolen.

Det är nog lite synd att de inte bor grannar med oss längre, skulle vara roligt och se lilla Wilma lite oftare, de växer ju snabbt de små liven.