Dagen började med samtalet till den omtalade praktikplatsen, tyvärr floppade det en smula - dom ville nämligen hellre att jag skulle maila, även om det i deras "annons" stod att man antingen skulle ringa eller maila.. Jag får väl börja knåpa ihop ett tjusigt brev om varför just jag skulle vara perfekt för jobbet och varför dom MÅSTE anställa mig...plus att jag prompt vill ha lön. Hmm...hur får man in det på ett galant sätt...?

Därefter skola i kvadrat - så här mycket skola som jag har haft dom senaste dagarna, hade jag inte på hela höstterminen. Det finns ju risk för att jag blir riktigt utarbetad. Under detaljhandelslektionen kläckte vår mycket intelligenta lärare ur sig: "Jag tycker det är patetiskt med kvinnor som inte har råd att köpa smycken". Mhmm, säger du det. För smycken, det är nog det viktigaste, det är det man ska lägga sina sista slantar på.

Efter skolan tänkte jag att jag snabbt går en sväng förbi Instrumentarium här vid hörnet för att beställa en tid hos optiker, som enligt min kära syster skulle vara gratis. Jag trodde det skulle vara kvickt avklarat - fel hade jag, big time. När jag kom in var ingen bakom kassan, kön bestod däremot av fem personer. En annan kund stod och testade brillor med ackomanjemang av en anställd. Flera vitrockade anställda svepte förbi och tittade lite medlidande på oss, men INTE att någon av dem skulle ha segat sig dit för att betjäna, nej nej. Under tiden hann jag hitta ett plakat på vilket det stod att synkontrollen skulle kosta 20 spänn. Gratis my ass, syssy.

Slutligen behagade en tant komma dit, hon sniglade sig fram till kassan och allt hon gjorde gjorde hon så långsamt att om hon skulle ha gjort det långsammare, skulle hon troligen ha somnat emellan. Dessutom glappade hennes löständer, fresh. När det äntligen blev min tur, började jag ju givetvis på svenska, eftersom Alexandra även påstått att de talar svenska där, trög-tanten förstod däremot inte ett jota av vad jag sa. Så jag fick kasta om till finska, med påföljden att jag fick hjärnsläpp när jag skulle säga mitt personsignum. Jiihaa. Jag var tvungen att bokstavera mitt namn tre (3!) gånger innan hon fattade hur det skulle skrivas, så kvistigt är det väl ändå inte? Jag fick nu sen till sist min tid, förhoppningsvis lyckades hon faktiskt införa det i deras system så att jag inte sen står där utan reservering.