...den 18 april om 25 år. Då är jag ju bara 47 år gammal. Vad trevligt att veta. Det är tydligen någon slags släktdrag att bli bragd om livet, mamma hittade när hon släktforskade en släkting som gått samma öde till mötes.

Det positiva är ju att jag åtminstone hinner fira Alexandras 51 årsdag sex dagar tidigare.
Jag är inte det minsta uttråkad när jag håller på med sånt här tjafs. Inte alls.