Vi har just varit och titta på den perfektaste lilla ettan åt mig. Och jag vill så gärna ha den. Den ligger på Trädgårdsgatan i ett gammalt hus med tjusigt trapphus och den har det finaste fönstret (observera singularis)med bred nisch. Tyvärr var där många andra som också skulle vilja ha min sötis-lägenhet, men förhoppningsvis drar jag det längsta strået. Jag har ju i mitt huvud redan flyttat in.

---

Det var dock nära att det inte skulle bli någon visning alls för min del. Idag började vi ju som bekant vår Bianco-kampanj så jag har hela dagen (eller åtminstone under de två timmar vi var upptagna med kampanjen...) inte riktigt varit anträffbar - och Alexandra hade försökt ringa mig för att upplysa mig om att jag fått mail från bostadsförmedlingen, men att hon inte hunnit läsa det innan hon loggat ut mig (hmm..), men att hon trodde att visningen redan varit. Jag skyndade mig dock hem och kastade mig över datorn - och det visade sig att visningen var först 15.30. Alltså hade vi helt lugnt en hel halvtimme på oss att ta oss till andra sidan stan. Det gick med bred marginal, eller vi var åtminstone inte sist på plats. Först in i lägenheten och först att skriva ansökan var vi däremot. Det är väl alltid bra?