Kom för en stund sedan hem från Helsingfors, trött, hungrig och på-regnad, men glad. Gårdagen var väldigt trevlig, trots några små missöden. 

Vi, jag och Vivi, letade båda vinterskor med ljus och lykta i varevigaste skobutik i hela stan. Jag hittade miljoner snygga skor, som antingen var för dyra, för tunna eller både för tunna och för dyra. Slutligen gav vi upp och gick till matbutiken för att köpa lite kvällskäk bara för att upptäcka, just före Vivi skulle betala våra inköp, att hennes handväska var spårlöst försvunnen. En halv minut senare ringde min telefon, jag plockade upp luren, stirrade som ett fån på den och sa: Vivi, du ringer till mig. Sedan insåg jag, dummare än så är jag ändå inte, att det ju var någon vänlig själ som hittat väskan med telefonen i och tydligen var så ärlig att den försökte hitta dess ägare istället för att länsa den. Det visade sig att väskan blivit i en skobutik. Lost and found nro.1.

Med väskan i tryggt förvar åkte vi hem till Vivi för att fixa oss klara inför kvällen och vi bestämde att vi skulle börja kvällen på show-coctailbaren Shaker. Vad häftigt det var att se de prisbelönta bartendrarna jonglera med flaskor, shakers, glas och frukter! Verkligen skickliga - och väldigt goda coctails gjorde de. Därefter trotsade vi spöregnet och snålblåsten och begav oss iväg till nästa ställe - The Only Straight-friendly Gay Night Club Lost&Found - lost and found nro. 2.

I baren, i vilken de enda gaya personerna jag upptäckte var bartendrarna, var stämningen på topp trots det ruskiga vädret utanför - mycket människorna, snygga killar, underliga män, så många karlar i svart-vitrandiga skjortor att man trodde man såg tredubbelt, bra musik och proppfullt dansgolv. Länge sedan jag var på en krog som dansgolvet var så smockat, också länge sedan mina tår blivit så påtrampade och väldigt, väldigt länge sedan, om ens någonsin, som jag haft så mycket tequiladrink i håret. På vägen från dansgolvet till bardisken råkade jag hitta ett MasterCard som jag gav åt en bartender i hopp om att ägaren skulle få tillbaka det. Som hittelön bjöd han oss på drinkar. Lost and found nro 3. 

I nattbussen påväg hem hände en lite lustig incident. En kille kom insnavande i bussen, föll så olyckligt att han när han skulle ta i sig råkade sätta handen mitt i en annan killes kioskmat. Han fortsatte lugnt äta medan killen som snavade ursäktade sig och sedan satt resten av bussfärden med den klåttiga handen i vädret och stirrade på den. Dessutom råkade vi ut för nån fjantig finne som tyckte det var ytterst irriterande att vi använde finska ord fast vi talade svenska. Det får man tydligen inte göra.

Fem somnade jag och halv tio ringde väckarklockan - dags att gå på lägenhetsvisning. Vivi ska flytta ihop med två kompisar och jag joinade dem för att gå och titta på en trea i centrala Helsingfors - vilket inte är det lättaste att hitta till ett överkomligt pris som passar en studerandes plånbok. Lägenheten var jättefin, med ljuvliga fönsternischer, knarrigt trägolv och fina spröjsade dörrar. Ett riktigt fynd. Lost and found nro. 4.