Det ringde på dörren för en stund sedan och utanför stod två Jehovas Vittnen som ville dela med sig av sitt fina budskap, berätta om livets mening, det vanliga dravlet ni vet. Jag hade inte riktigt lust att höra på så jag drog vakiolögnen - jag kan bara svenska. Sekunden senare insåg jag att musiken i bakgrunden - finsk jazz av Emma Salokoski - kanske möjligen avslöjade min lögn en smula..

Lite pinsamt, men förhoppningsvis upptäckte tanterna ingenting. För det är hemskt viktigt att Guds budbärare inte vet att jag är en rutten lögnhals. Ananrs blir jag ju minsann inte räddad när jorden går under.