Nu har hösten nog på allvar kommit till Åbo, svinkallt imorse (hmm, halv elva, nog är det väl imorse då ännu...)när jag traskade iväg till skolan - för att fixa databaser. Min favoritsyssla. Min vän åkantsbyggaren hälsade på mig idag igen, mystisk filur...Fast varför skulle man egentligen inte kunna hälsa på någon man ser vareviga dag? Är det bara vi inskränta finländare som tycker att det är en väldigt besynnerligt att säga något, ens ett lite hej, till nån man inte riktitgt känner - förutom när man är lite på sniskan då förstås... Då är det nästan kutym att tala med allt och alla som kommer emot.. Vår vägg-i-vägg-granne tycker uppenbarligen att det är fullständigt onödigt att hälsa på folk, det är så mycket trevligare att stirra stint i golvet och älga förbi med raketfart. 

Idag skall Alex och Victor på Leningrad Cowboys-sitz så jag får hela kämppän för mig själv, lyxigt...men antagligen drabbas jag av ett enormt sällskapssjukeanfall efter nån timme... Nå men jag har ju min kära teve...och dator...kanske jag klarar mig..


//E