Idag när jag och Morris for ut på promenad vid halv fyra tiden stod det en hund fastkopplad utanför resturang Port Side på den tomma terassen och skällde. Konstant. Ihållande. Ivrigt. När vi kom tillbaka dryga timmen senare står samma hund kvar på terassen. Skällande. Hest. En smula uppgivet. Men lika ihållande. Skallen ekade gott och väl hundratals meter och jag kan lägga huvudet i pant på att det hördes mycket väl ända in i restaurangen. Men där stod hunden likaväl, ensam och övergiven, medan matte alternativt husse, eller båda, roade sig inne i restaurangen, tog ett glas vin, åt en god biff (okej, det här är mina egna fantasier, men antagligen är jag inte alltför långt från sanningen..). Jag blir så ofantligt arg på folk som skaffar sig en hund, men inte tar hand om den ordentligt. Detta gäller inte enbart det här fallet, utan även andra. Jag skulle aldrig kunna tänka mej att lämna min hund i timtal utanför en restaurang oberoende om den väsnas eller ej. Jag skulle bara inte göra det. Jag skulle heller aldrig kunna skaffa mig en hund bara för att ha en - tar man en hund ska man sköta om den, inte bara så att den nätt och jämt klarar sig, utan så att den mår bra och är nöjd med sin tillvaro. Men tydligen finns det en och annan som inte är främmande för det.

I skrivande stund står hunden fortfarande där och skäller.