Nu har jag sett Knocked Up-filmen och den var nog hemskt bra. Den var på något vis så mänsklig, samtidigt som den var väldigt rolig. Min favoritscen var nog den där Pete och Ben satt och såg på barnen som blåste såpbubblor (underligt med tanke på att jag inte alls lider av en mystisk obsession med såpbubblor..). Jag minns inte Petes exakta formulering, men något i stil med att det är synd när man blir äldre och inte mera kan glädja sig åt något så enkelt som såpbubblor. Men en klok människa sa en gång att "vi slutar inte leka för att vi blir gamla, vi blir gamla för att vi slutar leka". Jag tror att det ligger mycket sanning i det.

                 Och såpbubblor upphör nog aldrig fascinera mig.