Jag såg just en intervju med en gammal man som slagits för Finland i tre krig - vinterkriget, fortsättningskriget och lapplandskriget - och det fastande i mitt minne när han med ett stort leende och tårarna rinnande längs kinderna sa:



Jag vet inte varför just den här frasen fick mig att reagera mest, men hans ord fick mig att tänka på hur mycket vi har dessa människor, inklusive min kära morfar, att tacka för, hur mycket de kämpade för att vi skulle få allt det vi har idag, hur annorlunda deras bild av Finland måste se ut i jämförelse med min. Jag tar många gånger allt för givet utan att fundera efter det minsta. Det skadar nog inte att göra det ibland; ta en paus och tänka efter och vara tacksam för allt man har.  

Bild lånad från www.mil.fi